Klassisk musik är våldsamt överskattad. Trots att jag under många, många år letat efter stycken som får mitt hjärta att bulta lite snabbare så har jag konstaterat att genren är rätt trälig. Det är således lite märkligt att jag hamnar på Rigaoperans nyårskonsert. Men, vi var ändå i stan, frun ville, biljetterna kostade en dryg femtilapp och själva kåken är grymt maffig; kunde vara kul att se bygget inifrån, tänkte jag. Dessutom: Wagner himself var überdirigent här för länge, länge senTemat på konserten är Paris. Klyschigt? Ja. Så det kryper i kroppen.
Jag försöker vara open-minded, men styckena orkestern framför tillsammans med diverse operasångare/ sångerskor är dessvärre rena sömnpillrena. Biljetterna gäller dessutom ståplatser högst upp, längst bak (finplatserna går loss på en bit över tusenlappen, kan tilläggas).
I pausen lyckas vi hitta ett ledigt trappsteg mellan stolarna så att vi åtminstone kan sitta.
Till andra akten rullas ett trumset och en flygel fram. Till min stora lättnad fimpar man den klassiska musiken och levererar i stället ett knippe storslagna ballader. Operasångarna får ledigt och en manlig och kvinnlig smörsångare tar över micken. Vi bjuds på dragspel och körer. Det känns plötsligt som om man befinner sig på någon deluxevariant av franska melodifestivalen från sjuttiotalets mitt. Fast med lettisk sång. Det är SÅ bra.
Vill nog säga att jag på det hela taget fick valuta för mina lats.
Betyg: e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar