Mad men, säsong 2 (tv-serie, 2008)

Man kan ju numera läsa hyllningsartiklar om Mad Men i alla möjliga media. En del skribenter tycker att serien redan är en klassiker. Serien handlar om livet på en Manhattansk reklambyrå tidigt sextiotal, om det gått dig förbi.

Ja - karaktärerna är välskrivna och spelas av stiliga och ruggigt kompetenta skådisar.

Ja - jag, kan förstå att man går bananas över den totalautentiska scenografin/kostymeringen. Men mina invändningar mot desamma från min recensionen av säsong ett kvarstår. (Orkar inte dra dem igen. Klicka dit själv (om du bryr dig)).

I säsong två kan jag gå med på att själva storyn är fängslande, i ganska många avsnitt. Men berättelsen håller verkligen inte världsklass. Här blir det inga toppbetyg. En ganska bra såpa är vad Mad Men är. Varken mer eller mindre.

Betyg: e e e e

David Cross, WBA

Månadens spelare #64
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Driver (iPhoneapp-spel, 2009)

De spel jag fastnat i är mycket få antalet. Jag skaffade min första egna dator runt millennieskiftet. Fick en Driverkopia av en polare.

Kunde bara inte sluta spela.

Spelet som för några år sen rankades som det tolfte bästa Playstationspelet nånsin kan nu laddas ner som iPhoneapp för 38 spänn. Stort.

Nu kan jag bara inte sluta spela.

Jämfört med senare års Grand Theft Auto, och andra spel, ter sig Driver primitivt. I min värld är detta inte dåligt, bara charmigt.

I bland störs man av buggar och fördröjningar, vilket nästan hindrar mig från att ge spelet toppbetyg. Räknar kallt med att det kommer uppdateringar i sinom tid.

I spelet agerar man infiltratörsnut i undrevärlden. Man är chaufför, och anlitas av Miamis maffia. Efter ett tiotal uppdrag per stad hamnar man i tur och ordning i San Fransisco, Los Angeles och New York. Helhetsintrycket är ruskigt bra.

Det finns ett antal andra läget i spelet. Bla kan man välja att bara cruisa runt i en av de fyra städerna. De polisbilar som upptäcker en när man begår en trafikförseelse jagar en som en flock rabiessmittade vargar. Detta läge är det jag kanske gillar allra mest med Driver.

Betyg: e e e e e

Prinsessan och Grodan (Film, 2009)

För första gången på ett halvt decennium släpper Disney en handritad långfilm. Sympatiskt drag, med tanke på att företaget är hyperkommersiellt och multinationellt.

Storyn är förlagd till den omåttligt intressanta staden New Orleans. På tidsaxeln är det 20-tal. Vi får hela paketet: voodoo, Mardi Gras, hjulångare, cajunkök, träsk och de gamla franska kvarteren.

Karaktärerna är riktigt bra, framförallt den onde voodoosnubben. Storyn är helt ok. Musikalnumren är uthärdliga.

Fick springa på dass med treåringen mitt under föreställningen, så jag missade ett par centrala scener, men jag vill påstå att jag har tillräckligt på fötterna för att kunna dra till med en fyra.

Betyg: e e e e

The King of Vinland's saga (bok, 1999)

De gamla isländska sagorna om Vinland (Grönlänningasagan och Erik Rödes saga) fascinerar mig djupt, och det är jag inte ensam om. Folk skriver böcker där de resonerar om hur mycket av innehållet som har verklighetsanknytning. Japanska mangatecknare har skildrat sagan. Ja, det har uppstått en mikroindustri runt sagorna.

Stuart W Mirsky är en jänkare som snöat in på sagorna och skrivit en "epilogroman" om vinlandsäventyren. Boken är en riktig tegelsten och utspelar sig ett par generationer efter Leif Erikssons amerikafärder. Hans grönländska ättlingar får av olika skäl för sig att resa västerut.

Det verkar som att inget förlag ville ge ut boken, han har nämligen tryckt upp boken själv. En sån här skönlitterär indie-roman har jag aldrig läst förut. Jag räds ej, då det finns tusen och åter tusen fantastiska låtar som ratats av skivbolag. I litteraturbranchen måste ju samma fenomen existera. Klart boken fick en chans.

De första två-trehundra sidorna är riktig fet, jävla, bra action. En nynazists våta dröm, kan man tro, då det förekommer massiv indianslakt på sina ställen, utförd av vikingar. Lugn. Mirsky är jude, så boken finns säkert med på nassarnas svarta lista.

Sen tvärdör boken, tyvärr. De sista trehundra sidorna är en enda lång väntan på att nåt skall hända.

Komprimera, Mirsky, och ge ut en ny version så skall du se att du får napp.

Betyg: e e e

(Ps. Är jag helt dum i huvet, men har inte Mirsky satt s:et som markerar genitiv på fel ställe i titeln?)

The Mist (film, 2007)

Kände för lite horror och högg den här på bibblan. Filmen bygger på en Stephen King- novell.

Ett militärt experiment går åt helvete snett och strömmen går i den intilliggande stan. Invånarna hamstrar i supermarknaden. Då kommer Dimman. I Dimman döljer sig en uppsjö djävulska krokofanter och bitska insekter från en annan dimension.

Där sitter de, samhällsinvånarna, inträngda i affärn och vetetusan hur de skall reda ut situationen. Då börjar den kristna domedagsprofetskan i samhället vinna över allt fler själar till sin lära. Nu blir det pest eller kolera-situation för de goda. Stanna i butiken med en kristen domedagsmobb, eller ge sig ut i Dimman.

Storyn är skönt b-filmig och hade vunnit på att ha mindre budget och sämre regissör.

Även om slutet är fenomenalt osmakligt, och oväntat, så känns rullen på det hela rätt ljummen.

Betyg: e e e