Sanctum (film, 2011)

Mötte en polare inne i stan för att se Sanctum enligt hans förslag, en film jag inte visste ett dyft om. Han upplyste mig om att den fått etta i betyg i DN, SvD och Expressen. Tvåa i betyg i Aftonbladet.

"Varför. I helvete. Föreslog du Sanctum?!" frågade jag, högst berättigat.

"Den handlar om dykning och klättring. Jag tror det är min typ av film." Resonerade han.

"Whatever."

Jo, karaktärerna är störtfåniga. Replikerna stundtals pubertala. Genusmässigt är det några kliv bakåt.

Själv tycker jag att det ibland är ganska spännande. Några grottforskare blir instängda i ett outforskat grottsystem på Papua Nya Guinea. Ett regn ovan jord vattenfyller systemet. Alister Grieron, regissörn, kunde gärna vräkt på med ännu mer klaustrofobi. Gudskelov slapp vi monster, som ju sabbade den i övrigt utmärkta grottfilmen Instängd.

Betyg: e e

Dinosaurier (film, 2007)

Var på Cosmonova, ute vid Naturhistoriska. Kollade in 3D-rullen Dinosaurier. På sin hemsida förtydligar Cosmonova att den sammanlagda längden av dinosurieanimationer är ca 10 minuter, av filmens totalt 40. Antagligen för att sänka förväntningarna hos kidsen.

Mycket riktigt: de få reptilscenerna ledde till att rullen inte gick hem fullt ut hos den yngre generationen i publiken.

Vad har man fyllt de andra 30 minutrarna med då, månne?

Paleontologi.

Jag, som tycker att vetenskap är en asskön pryl, satt således och njöt av hela filmen. Den var väldigt välgjord och pedagogisk. Vi får utmärkta redogörelser för peleontologers (fossilforskare) arbete i fält och i laboratorium. Riktigt läckra naturscener från Mongoliet vankas det också.

Dessutom är Christer Henriksson fenomenal som berättare.

Betyg: e e e e

16 Blocks (film, 2006)

SVT visade den norska andravärldskigsfilmen Max Manus häromsistens. Undertecknad samt hustru var taggade till tusen, men tröttnade efter en kvart - dialogen måste ha varit skriven av en högstadieelev.

Skruvade över till en sån där reklamkanal, som började sända en Bruce Willis-rulle. Hellre dussinaction än norsk kalkon, resonerade vi.

16 Blocks var verkligen ingen dussinaction. Kanske den bästa Willisfilmen nånsin. Nog för att persongalleriet var rätt stereotypt, men djävulsk välspelat. David Morse som spelade ond överkonstapel var fantastisk! Majoriteten av actionscenerna var modesta men effektiva. Balansen action/kvalitetsdrama var perfekt.

Se!

Betyg: e e e e

Lords of Chaos (New Edition) (Bok, 2003)

Jag har alltid undrat vad de pysslade med egentligen, de där norrbaggarna som tidigt nittiotal målade sig svartvita i fejjat, spelade snorhård djävulsmetal, tuttade fyr på kyrkor och ägnade sig åt mord.

Lords of chaos tar ett samlat grepp på i princip all hårdrock som skapats i Satans namn, och på de flesta kända brott i världen som begåtts under inflytande av denna. En störtflod av fakta med andra ord. Att sluka fakta är ju oftast ett sant nöje, men det var kapitlen om true norwegian black metal (faktiskt en numera etablerad term) jag var ute efter.

Hade black metal-rörelsen uppstått i USA eller England hade åtminstone jag knappt noterat den, men att en av världshistoriens mest våldsamma och urflippade konstformer skulle växa fram i det goa, gemytliga lusekoft-Norge är bara för mycket! I Jon Skolmen- land!

Dramatiken som skildras i norgekapitlen är skrämmande, sorglig och fascinerande En ren orgie i självmord, mord, hatbrott och kyrkbränder. Klimax är mordet på Mayhem-gitarristen och oslosatanisternas egen överstepräst Euronymous. Banemannen var hans egen basist Greven - norges mest notoriske kyrkbrännare.

Just Greven får uppseendeväckande stort utrymme - han anges som inspirationskälla för flera satanistiska/hedniska (läran han sedemera kom att bekänna sig till) brott runt om i världen. Dessutom får han oemotsagd lägga ut sina rasistiska konspirationsteorier med paranormala inslag, i många, långa intervjuer från finkan. Enligt vissa nätsidor kan förklaringen vara att den ene författaren, Michael Moynihan, högst sannolikt själv är fascist.

Upplagan jag läste var rejält redigerad och utökad jämfört med ursprunget - ytterligare ett varv i redigeringsapparaten skulle verkligen göra susen. Men visst är det fascinerande att ta del av vad unga män i grupp kan ställa till med.

Betyg: e e e e

Peter Lorimer, Leeds

Månadens spelare #76
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Hassan (samlingsskivor, 1994-1996)

Hittade de fem samlingsskivorna med Hassan på Spotify. Har under ett par veckor rivit av dem i lurarna under promenader/bussåkande till kneget.

Det var ju för tjyven snart 20 år sen man satt klistrad vid radion för att njuta av deras busrinningar i P3. Många av busen är klassiker och har citerats om och om igen. Hur har originalen åldrats, då?

Bra. Det mesta är faktiskt fortfarande roligt. Och en del är så jävla roligt att man garvar rakt ut på 71:ans buss. Rätt pinigt faktiskt.

Klassikern Do the choka choka (från Willamspäron) är kanske allra roligast - tillsammans med liveringningen Fel på telefon (från Oxbringa).

Betyg: e e e e e