Flickan (film, 2009)

Hade en finne hårbotten igår. Kom då på att jag faktiskt glömt skriva om den här filmen, gjord av heta formkollektivet Acne. Den gick på tv för några veckor sen.

Filmgrenen av kollektivet har bl a ägnat sig åt reklam- och dokumentärfilm, men i fjol drämde de till med en äkta långfilm, Flickan

På förhand tänkte jag mig att det estetiska lär de lätt ro i land - det där med regi, manus, skådespeleri kan gå precis hur som helst.

Jodå, det visade sig att det estetiska - fotot och scenografin - är behållningen med filmen. Möjligen blir man efter ett tag less på tidsmarkörsorgien. Filmen utspelar sig 1981, och det vill man verkligen visa genom att låta tidstypiska produkter och företeelser ideligen hamna i blickfånget.

I övrigt är Flickan ett dussindrama. Man blir bara halvt engagerad i berättelsen om flickan som skall tillbringa en sommar med sin faster som barnvakt. Fastern drar med en snubbe - "bara ett par dar" - och flickan blir själv i sin kåk en lång tid. Kul idé, men känslan av dramatik vill inte riktigt infinna sig och regissören Fredrik Edfeldt är väl ingen virtuos. Bianca Engström, som spelar flickan, är bra.

Betyg: e e e

Luftslottet som sprängdes (film/tv-serie, 2009/2010)

Första boken var riktigt bra! Eller spännande ska jag kanske säga. Jag gillar spännande grejer.

Andra boken höll inte hela vägen. Den tredje, Luftslottet som sprängdes, valde jag att inte lägga min dyrbara tid på. (Mina recensioner av bok ett och två hittar du i inläggen från 080818 och 090122)

I år kom tv-serien i sex delar. Betade av del ett. Den var så slentrianmässigt regisserad (av Niels Arden Oplev) att jag bröt där.

Häromdan dök det upp lite dötid. Detta, i kombination med att bok tre var oläst, plus att det gick upp för mig att Daniel Alfredsson regisserat Luftslottet gjorde att jag faktiskt betade av del fem och sex på svt-play.

Mycket riktigt var regin av högre kvalitet. Spännande var det också.

Då Alfredsson även regisserat filmatiseringen av bok två kan du således beta av Stieg Larssons Milleniumtrilogi enlig följande, om du tillhör det fåtal som ej tagit del av den: Män som hatar kvinnor: läs. Flickan som lekte med elden: se. Luftslottet som sprängdes: se.

Betyg: e e e e

Martin Buchan, Manchester United

Månadens spelare #67

Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Flickvännen (bok, 2009)

En bok om en flickvän som går runt i sin lyxiga villa och tänker på inredning och utseende, medan den kriminelle pojkvännen är ute på en stöt. Detta, i kombination med omslaget hade normalt sett gjort att jag inte ens övervägt att läsa boken.

Men nu rör det sig om en Karolina Ramqvist-bok. Jag har läst alla hennes tidigare böcker och vet att hon är riktigt bra, så den här övervägde jag inte ens att hoppa över.

Ramqvists språk är enkelt och sävligt, och det jag gillar bäst med hennes böcker. I Flickvännen får vi dessutom en spännande story, trots att större delen av boken som sagt mest handlar om en tjej som går och grunnar i en kåk. Karin, som flickvännen heter, är sofistikerad lyxhustru med medelklassbakgrund. Hon har varit fotomodell och har materiellt sett allt man kan önska sig. Men är hon lycklig?

Ja. Faktiskt.

Hon konstaterar att hon bara vill vara hans flickvän. Det räcker så. Boken är en skildring av en i högsta grad tänkande, men störd människas inre liv. Ju längre tid pojkvännen är ute på rövarstråt, desto mer ökar spänningen. Och i den sista delen av boken serveras en fin final då hennes polare, tillika pojkvännens polares flickvänner, kommer på tjejkväll.

En annorlunda gangsterroman.

Betyg: e e e e

Shutter Island (film, 2010)

Har inte läst många deckare, men av de jag läst är Dennis Lehanes Patient 67 (som Shutter Island heter på svenska) den bästa. Framförallt är vändningen i slutet the mother of alla vändningar!

Filmen håller, men till skillnad från boken känns den stundtals en smula seg. Martin Scorsese kunde gott och väl klippt bort någon halvtimma.

Skådespeleriet är överlag mycket bra, men Leonardo Di Caprio har jag alltid haft problem med. Eller snarare rollerna hans hamnar i. En kille som för evigt ser ut att vara fjorton kan inte spela stenhhård snut. Han är duktig skådis men skulle göra sig bättre i romatiska komedier.

Snygga miljöer.

Betyg: e e e

Kunglig Sjökapten (Bok, 1967)

År 1619 blev dansken Jens Munk en av de första européerna att segla in i Hudson Bay, den enorma havsbukten i norra Kanada. Han nämns bara i förbifarten i upptäcktsresandelitteraturen. Var i Köpenhamn häromsistens och noterade att det faktiskt finns några böcker om karln: bl a har skribenten Thorklid Hansen tagit sig an den bortglömde sjökaptenen. Då danska är ett fullständigt obegripligt språk tjackade jag inget, utan räknade kallt med att lokala bibblan skulle kunna hjälpa mig med ett till svenskan översatt ex. Jorå! De lyckades spåra ett ex av munkbiografin Kunglig sjökapten från 1967 till ett avlägset magasin.

Hansens bok täcker hela Munks liv. Även om Munk lyckades nå den glassiga tjänsten som en av Kristian IV:s sjökaptener så misslyckades han med det mesta han företog sig.

Resan till Hudsom Bay, som gjorde att han alls blev ihågkommen, var i sig ett katastrofalt misslyckande.

Kungen hade befallt honom att segla i väg för att söka efter den ännu inte upptäckta nordvästpassagen till Asien (den skulle inte upptäckas förrän 1906 och visa sig vara kommersiellt värdelös). Munk förirrade sig in i Hudsom Bay med sina två skepp och drygt sextio mannar. De tvingades övervintra vid floden Churchills mynning. En efter en föll danskarna offer för skörbjugg. Till våren var endast Munk och två i manskapet vid liv. Under ett par veckor krälade de runt på stranden och sög på rötter. Vegetabilierna gjorde att de återfick tillräckligt med krafter för att reparera ett av skeppen och segla hem. Återresan var en mardröm, men såsmåningom flöt de i land i Norge på brädgården som en gång var en båt.

Efter ett par dagar hamnde den ene av Munks mannar i knivslagsmål på en krog. Enligt lag hölls Munk i egenskap av kapten ansvarig, och han kastades i fängelse. Efter ett par månader fick Kristian IV reda på sin kaptens öde. Han återkallade honom till Köpenhamn, skällde ut honom för att han misslyckats med uppdraget och befallde honom att genast göra ett nytt försök.

Shit happens.

Hudson Bay-äventyret är naturligvis den stora behållningen i denna mycket välskrivna och detaljerade biografi. Om Hansen möjligen är en dansk motsvarighet till Herman Lindqvist, som anklagats för faktafel och slarv med källor är jag lyckligt ovetande om. En makalöst bra historia har jag åtminståne tagit del av.

Betyg: e e e e