Länder (Bok, 2006)

Var inne på en bibbla. Vid entren fanns en hylla med bortskänkesböcker. När jag började rota bland böckerna blev jag mäkta förvånad när jag såg att alla exemplar var sprillans nya. Det var Statens kulturråd, eller nåt, som av nån anledning skyfflade ut smala utgåvor till svenska folket.

Endast en bok verkade vara i närheten av intressant: en störtläckert formgiven pjäs med titeln "Länder". Jag slängde ner den i kassen för närmare inspektion vid hemkomsten. Rese- och geografilitteratur finns det alltid plats för i mina hyllor.

Hoppla, jag hade blivit med diktsamling! visade sig senare under dagen. Verket hade undertiteln "Samlade dikter 1965-1972. Poet: Verner Boström.

Jag gick i gång efter att ha tagit del av hans biografi som finns i förordet. Boström levde mer eller mindre hela sitt 96-åriga liv i en isolerad stuga fem kilometer från Lappträsk, Norrbotten. När han närmade sig de 70 började han plötsligt låta trycka upp hemskrivna diktsamlingar på Haparanda- Tornesalens tryckeri AB. Han promenerade eller cyklade runt i bygden och krängde sina alster. Den här Do-It-Yourself attidyden mitt i subarktis gör mig ännu mer nyfiken på vad det egentligen var Boström satt och skrev vid Haukijärvi sjö.

Enligt förordet ignorerades kufen Boström totalt av kultursverige. Icke en recension har hittats. Förlaget Black Island Books gjorde således en kulturgärning av rang som i och med utgivandet av den här boken tillsåg att undergroundpoetens samlade dikter lever kvar. Han har tom egen myspace-sida (med 26 vänner)!

Att Boström verkligen var första klassens kuf står klart vid läsning av hans dikter. Av de två-trehundra dikter han publicerade under sitt liv är alla nästan likadana. Orden "tid" och "lys" förkommer oftast flera gånger i samma stycke. Även titlarna på hans 21 diktsamlingar är förvirrande lika. Jämför tex "I tiderna lysa tiden tider och åren", "Och tider och tiden lyser tiden" och "I tider med tiden lyser i tider".

När boken släpptes fick faktiskt Boströms dikter tummen upp av kulturskribenterna. Själv tycker jag att det är stört omöjligt att ens ta sig igenom ens en tiondel av "Länder".

Jag vill härmed deklarera att betyget jag ger gäller projektet som helhet. Inte själva dikterna.

Betyg: e e e e

The Mary Onettes, Islands (Skiva, 2009)

En platta som inte finns på spotify, så hustrun
tjackan på vinyl (på Vaxkupan i Norrköping: Sveriges kanske bästa skivaffär).

Alltså, jag brukar inte fästa någon större uppmärksamhet vid soundet på inspelningar, men här bara smälter jag som en kloss ister i pannan. Bandet har plockat de förnämsta studiofinesserna från The Cures samlade produktion. Säg Disintegration-plattan från -89 så ligger vi rätt nära.

Skulle inte låtarna vara bra så skulle ju Islands lik förbannat stå och samla damm i skivhyllan. Men: skivan har redan spunnits flitigt, låtarna är nämligen bra. Inte en dålig låt, flera fullträffar med Once I Was Pretty som det riktiga guldkornet.

Betyg: e e e e

Clone Wars (film, 2008)

Så där! Nu har jag och sexåringen betat av alla Star Wars-långfilmer. Clone Wars är en animerad historia som utspelar sig vid tiden för film två. Persongalleriet är detsamma. Jabba the Hutts snigelliknande son har kidnappats. Anakin Skywalker och hans sidekick får i uppdrag att rädda honom, samtidigt som separatistkriget rasar.

Det är full sula från start. Efter tjugo minuter har miljarder laserstrålar susat hit och dit och rymdfarkoster har flängt runt som flipperkulor. Det fäktas friskt. Wow. Shucker inledning, tänker jag, men berättartekniskt kan det kanske vara bra att lugna ner tempot en smula. "Så fan heller", tycker uppenbarligen George Lucas, som inte låter figurerna vila på hanen förrns efter cirkus 45 minuter. Då börjar han varva den besinningslösa actionen med vissa sansade partier.

Här vänder filmen, och känns faktiskt skönt old-school-starwarsig.

Animationen är läcker med sina torra färgskalor och rakt igenom matta ytor.

Clone Wars finns tydligen som tv-serie, och lär således hamna i dvd-box-hyllan framöver. Men på denna blogg är Star Wars-kvoten uppfylld.

Betyg: e e e

Avatar (film, 2009)

Såg 3D-versionen av den här blockbustern.

Den är stundtals sliskig. På tok för mycket Enya över musiken. Ett par manusluckor är lite väl uppseendeväckande. Men annars har jag inte mycket emot filmen. Riktigt bra på det hela taget, faktiskt.

Jag som är helt såld på att läsa om upptäcktsresor och ursprungsbefolkningar myser mest hela tiden. James Cameron får verkligen till det. Han gör ett bra försök att göra den för utomstående obegripliga inställningen många naturfolk har till sin omgivning begriplig. Drivkraften bakom exploatering skildras väl, även om kristendomens roll tyvärr, men naturligtvis, helt utelämnats. Den sadistiska hänsynslösheten mot urinvånarna liknar Cortez och Pizarrors härjningar i Central- och Sydamerika på 1500-talet.

Mest av allt är det en upplevelse som heter duga att sitta med 3D-glajjerna på och befinna sig mitt i en djungel av ny, snorfräck flora och fauna.

Betyg: e e e e

Glenn Hoddle, Tottenham

Månadens spelare #63
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

2009

Tja. God fortsättning. Då summerar vi nollnie.

Det lär ha kommit en massa sköna svenska filmer. Själv har jag missat de flesta. Har sett så lite aktuell film att jag nöjer mig med en topp ett-filmlista. Här kommer den.

1. District 9

Då kollar vi in musik. Tänkte ranka de tie bästa låtarna. I topp hittar vi Julian Casablancas, vokalist i The Strokes, som släppte en embarmligt tråkig skiva. Men mitt i geggan finns en riktig diamant. En perfekt poplåt. Den fullkomliga 11th Dimention. Sen blir det som vanligt mycket svenskt.

1. 11th Dimension - Julian Casablancas
2. Haleluja! - [ingenting]
3. Empire State of Mind - Jay-Z + Alicia Keys
4. Hela Livet Var ett Disco - Markus Krunegård
5. Lämna Mig I Fred - Blända
6. Once I Was Pretty - The Mary Onettes
7. We Are Golden - Mika
8. No One Sleeps When I'm Awake - The Sounds
9. When They Come - Deportees
10. Isande Diskant - Markus Krunegård

Fråga kolon. Googlar man runt på årsbästalistorna hittar man ofta både Dance With Somebody med Mando Diao och Viva la Vida med Coldplay. Varför? De kom ju nollåtta!