Sharon Jones and the Dap Kings (Konsert, 2008)

USA. 1960- och 70 talen. Aldrig har människan skapat finare kultur. Jag snackar soul.

Här skulle jag kunna bre ut mig i evighet, men jag vill bara konstatera att det rörde sig om en högst tillfällig pik. Enstaka soulartister glimmade till under 80-talen. Därefter var genren enligt min ödmjuka mening snudd på fullständigt urvattnad.

Några få artister gör tappra försök att fånga feelingen från de gyllene decennierna. Sharon Jones and the Dap Kings utgör ett exempel.

Hade faktiskt noll koll på denna ensemble innan jag såg dem på Berns, Stockholm. Snabblyssnade på ett par MySpace-alster dagarna innan och gillade vad jag hörde.

På konserten gör de det mästa rätt: kläderna, poserna, sättningen, intensiteten. Gillar man den mer funkiga sidan av 60- och 70-talssoulen måste detta vara den perfekta konserten. Det bjuds på en överdos James Brownig soul. Själv går jag mer i gång på Motown- och Phillysoul, men fick åtminståne en förnimmelse av det gudomliga.

Betyg: e e e

Mickey Walsh, Blackpool

Veckans spelare #29
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje vecka presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

1421, the year China discovered America (Bok, 2002)

Snubblade över den här i staterna. Gavin Menzies är en pensionerad, brittisk ubåtskapten som hävdar att Amerika upptäktes av kinerserna sjuttio år innan Columbus. Han har skrivit en bok om sina teorier.

En tokfan, utgick jag från, men det kan ju vara intressant att se vad karln lägger fram för bevis. Dessutom har jag på andra håll läst att det finns indikationer på att Kineserna hann först: precolumbianska ankare utanför Kalifornien o dyl.

Det visar sig att Menzies inte bara tror att Kineserna upptäckte Amerika. Det här är vad han tror: fyra galet stora flottor seglade ut från Kina 1421. De delade upp sig och kom hem 1423. Under dessa år landsteg de som sagt i nord- syd- och mellanamerika samt Västindien. De rundade såväl Godhoppsudden samt Kap Horn. De seglade längs en stor del av Afrikas och Indiens kuster. Upptäckte Australien, Nya Zeeland, och en skrälldus oceanska riken. Upptäckte Antarktis. Rundade Grönland. Besökte Island. Seglande från Island till Kina via nordryska kusten. Världsomseglade. Etc. Etc.

Right on.

Varför har detta undgått världens historieforskare, menar Menzies? Jo; direkt efter flottornas hemkomst kom en galen kejsare till makten som ville isolera Kina fullständigt från omvärlden. Han tillsåg därför att alla dokument som visade att Kinerserna egentligen var riktiga globetrotters utplånades.

Menzies fullkomligen kräks bevis som stärker hans hypoteser. DNA. Utgrävningar. Släktskap i språk. Kartor som visar diverse landområden innan de europeiska upptäcktsfärderna.

Omåttligt intressant att se hur fackmän tacklar detta, tänkte jag en bit in boken. Hittade föga förvånade sajten 1421exposed.com. Här misskrediteras författaren på mobbingnivå av ett gäng historieforskare, med en australiensisk doktor i spetsen. Menzies bevis är inte vatten värda, menar de.

Va fasen, en fejd i hirorikersfären piggar upp. Boken läser jag som en sorts äventyrsroman. Som sådan är den bra. Klart kineserna inte genomförde en bråkdel av vad den gamle kaptenen hävdar, men att de korsade Stilla havet och nådde Amerika på 1420-talet låter väl rimligt?

Betyg: e e e e

Cloverfield (Film, 2007)

Hittade den här filmen i flygstolsutbudet på hemresan efter New York-veckan. Det har tydligen surrats en del om den, blev jag varse efteråt. Mig hade den dock passerat obemärkt.

Beskrivningen avslöjar blott att det rör sig om en monsterfilm som utspelar sig i NY, samt att det rör sig om nån sorts Blair Witch-spin off.

Skön rulle, kan jag meddela. Nåt sorts skyskrapestort monster får spelet och går bärsärk på i huvudsak Manhattan, men även Brooklyn. Soft, riktigt soft, när man just varit där. Får bla se Brooklyn bridge slitas i stycken - spankulerade på densamma ett par dar innan. Central Park förvandlas till ett kalhygge - rodde i dammarna där tidigare samma vecka.

Filmen har väl egentligen ingen handling, men animeringsavdelningen är kreativ och har fått stöddiga resurser. Sånt kan lyfta en film hur mycket som helst. I min värld.

Själv köper jag handkameraperspektivet rakt av.

Skönt soundtrack dessutom. Och bra slut.

Åk till NY. Se sedan den här.

Betyg: e e e e

Manchester United Team Leaders

Oätt opp i kryllat! #2

Under sommarmånaderna kompenserar Eclecticum sidans minskade recensionsmängd genom några bonusbilder från Engelska ligan. Finns Topp's Chewing Gum fortfarande? Hur som helst är det deras samlarbilder (från 1977) jag oblygt publicerar, och hoppas slippa stämmas av.

Andy King, Everton

Veckans spelare #28
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje vecka presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Encounters at the end of the world (Film, 2007)

Blev biosugna i NY. Gled in på en biosalong på måfå. Fick bli första bästa film: Encounters at the end of the world av Werner Herzog. Såg hans dokumentär Grizzly man från 2005. Ruggigt bra.

Även Encounters visade sig vara en dokumentär. Herzog fick för sig att åka till polarforskningsstationen McMurdo på sydpolen. "Befolkning": 1000 pers. Där glider han runt med sitt team och språkar med personalen. Ibland gör han avstickare till satelitstationerna.

Fokus ligger i första hand inte på forskarna. Han slänger käft med byggjobbarna, svetsarna, kockarna och busschaufförerna. De får berätta sitt livs historia. Väljer man att bli en knegare at the end of the world har man garanterat en skön livshistoria. Där fick Herzog verkligen till det.

Det blir en del snack med vetenskapsmännen. Herzog är mer mer nyfiken på deras världsåskådningar är deras aktuella projekt. Han kan verkligen göra dokumentärer, den gamle tysken.

Rolig är han också. Vid ett tillfälle konfronteras han med en talträngd pingvinforskare. För att att få lite action i konversationen börjar han fråga om sexuella avvikelser och galenskap förekommer bland pingviner. Alltid med ett torrt tonfall.

Filmen är enastående vacker, lärorik, humoristisk och tankeväckande.

Kallar mig from nu ett Herzog-fan och kommer lätt att se så många av hans filmer jag kan.

Betyg: e e e e e

Blondie (Konsert, 2008)

Jag var tvungen att nypa mig! Blondie stod framför mig! Ett av världens bästa popband! Live i New York: hemmaplan! Öppningslåt: den perfekta poplåten Hanging on the telephone!

Stort.

Men efter någon minut kom jag till sans: detta är 00-talet, inte 70-talet. Lokalen är glassiga Nokia Theatre vid Times Square. Inte sunkiga CGBG's nere i Bowery, där de borde ha setts. Hanging on the telephone är en riktig rökare. Såhär 30 år senare blir det inte lika mycket malla. Vet inte om det är relevant, men Debbie Harry är inte längre världens mest åtråvärda kvinna, även om leendet är intakt (hennes designer har klurat ut en till klänningen matchande konstruktion för att dölja gäddhänget...). Originalmedlemmarna är dessutom snart i minoritet.

Normalt sett ser jag inte ett band decennier efter dess formtopp. Men Blondie är ute på turne för att fira att det är 30 år sen Parallel lines släpptes (en fulländad skiva), så jag hade stora förhoppningar om att få höra en hel del där ifrån. Det fick jag. Och ytterligare ett gäng guldkorn, bla Rapture och The tide is high. Inget nytt tjafs. Föredömligt.

Såsmåningom blir det lite krut i framförandet. Kan t o m rekomendera att ni ser dem på Storsjöyran i Östersund sista juli.

Betyg: e e e e

John Ward, Lincoln

Veckans spelare #27
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje vecka presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Rockers (Utställning, 2008)

Gick och letade efter den numera nedlagda, legendariska klubben CBGB's. När vi hittade den visade sig att den numera är en klädbutik med snajdiga men SVINdyra kläder. Några väggar hade skonats från renovering, gudskelov.

Hursomhelst: intill låg ett galleri, Morrison Hotel Gallery, som hade utställning med rockfotografen och NY-sonen Bob Gruen. Rockers, kallades den.

Gruen är en av världens största och har plåtat i fyrti år. Här har man letat fram de bästa bilderna från gubbens hela karriär. Som populärmusikälskare är det naturligtvis något av en andlig upplevelse att spatsera tunt bland bilderna. Gruen var tjenis med alla och plåtade inte bara gig. Det blir en rejäl dos backstage-, turnébuss-, och hotellrumsbilder. Många har man sett förut, i pytteformat: mäkta fräckt att se dem i storformat.

Och hela kalaset var gratis. Top ranking.

Betyg: e e e e e

Jaws (Film, 1975)

MoMa (Museum of modern art) skall naturligtvis betas av när man är i New York. Upptäckte till vår glädje att de visar gamla fina rullar i källarn! Denna dag var det dags för Hajen.

Har sett den tusen gånger, och gillar den skarpt. The wide screen är som bekant en helt annan pryl än VHS.

Hajen får får väl anses ha det mesta. Trots fantasin och programmeringsskickligheten hos filmvärldens alla animatörer har ingen lyckats åstadkomma ett läskigare väsen än Steven Spielbergs bitska broskklump. John Williams filmmusik är oförglömlig och genial.

Jag har en släng av gäddfobi - tror den kan härledas till den här filmen.

Betyg: e e e e e




--------------------------------------------------------------------------------------

Jubiléum!
Detta inlägg är det 100:e i bloggens historia. Det firas med en tre-i-topp-lista över New Orders bästa låtar, samt ett yl.

1. Temptation
2. Age of Consent
3. Bizarre Love Triangle

Yl!!!
--------------------------------------------------------------------------------------

Mick Martin, West Bromwich Albion

Eclecticum höll semesterstängt förra veckan. Därför vankas två Veckans spelare på raken...

Veckans spelare #26
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje vecka presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Peter Barnes, Manchester City

Veckans spelare #25
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje vecka presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

10,000 BC

Äntligen! tänkte jag när jag fick nys om den här rullen. Nu när dataanimationstekniken blivit hygglig är det hög tid att denna historiska era skildras. På planet till NY kunde man välja 10,000 BC i flygplansstol-tv:n.

Skitfilm.

Bombastisk. Stereotypa figurer. Inte trovärdig för fem öre. Jag kan själv inte avgöra om den är korrekt rent historiskt, men recensenter påpekade när den kom att den vimlar av felaktigheter (bla skall pyramider inte ha börjat byggas vid denna tidpunkt).

Om 25 år kommer den ha en viss relevans som kultfilm. Undvik den nu, hyr den år 2033 AD.

Betyg: e