USA. 1960- och 70 talen. Aldrig har människan skapat finare kultur. Jag snackar soul.Här skulle jag kunna bre ut mig i evighet, men jag vill bara konstatera att det rörde sig om en högst tillfällig pik. Enstaka soulartister glimmade till under 80-talen. Därefter var genren enligt min ödmjuka mening snudd på fullständigt urvattnad.
Några få artister gör tappra försök att fånga feelingen från de gyllene decennierna. Sharon Jones and the Dap Kings utgör ett exempel.
Hade faktiskt noll koll på denna ensemble innan jag såg dem på Berns, Stockholm. Snabblyssnade på ett par MySpace-alster dagarna innan och gillade vad jag hörde.
På konserten gör de det mästa rätt: kläderna, poserna, sättningen, intensiteten. Gillar man den mer funkiga sidan av 60- och 70-talssoulen måste detta vara den perfekta konserten. Det bjuds på en överdos James Brownig soul. Själv går jag mer i gång på Motown- och Phillysoul, men fick åtminståne en förnimmelse av det gudomliga.
Betyg: e e e
2 kommentarer:
Hörru Eclecto!
Är du inte ute och cyklar lite nu? Visst, jag håller med dig - svart musik från de gyllene åren är så bra som det blir. Men musik utvecklas ju som bekant, och att kräva att allt skall låta likadant i alla tider är väl ganska tråkigt? Det görs säkert en massa bra soul även på 00-talet, om än i lite annan kostym. Det har vi väl kanske ingen större koll på; sist jag kollade kryllade varken din eller min skivsamling av svart musik inspelad efter 1979. Krävde man att all rock skulle låta som Bill Hailey kan man ju glömma New Order tex.
Jag rätt så skeptisk till all retrosoul som väller ut ur radion nuförtiden. Alla Amy Winehousear, Joss Stonear och Duffysar lämnar mig rätt så kall. Visst, man kan tjusas av förpackningen, och det är kanske lite kul att identifiera en del "lån", men på det hela taget är allt gjort bättre förr. Låt det vara så och gå vidare.
"På konserten gör de det mästa rätt: kläderna, poserna, sättningen, intensiteten." Jaha, det låter ju bra. Säkert kul att se, men är det inte lite som att gå på konsert med ett tributeband? Nowaysis liksom. Det låter ju sååå likt! Och vad fan gör en av statisterna från Blues Brothers 2000 hukandes bakom pukera denne?
Vi får höras snart.
Oi! Franko!
Att soulen (musik överhuvudtaget) utvecklas gillar jag. Var sak har sin tid. Men när nån snickrar i hop en råbra melodi och skrudar den i motownkostym protesterar jag inte. Få lyckas. En aktuell överraskning är Veronica Maggio. Hennes "17 år" är en av de fem bästa soullåtarna som spelats in sen 1979. Jo, jag hör hur koko det låter, men i vanlig ordning obeyar jag bara min hjärnas njutningscentrum.
/Clectus
Skicka en kommentar