Jag var tvungen att nypa mig! Blondie stod framför mig! Ett av världens bästa popband! Live i New York: hemmaplan! Öppningslåt: den perfekta poplåten Hanging on the telephone!Stort.
Men efter någon minut kom jag till sans: detta är 00-talet, inte 70-talet. Lokalen är glassiga Nokia Theatre vid Times Square. Inte sunkiga CGBG's nere i Bowery, där de borde ha setts. Hanging on the telephone är en riktig rökare. Såhär 30 år senare blir det inte lika mycket malla. Vet inte om det är relevant, men Debbie Harry är inte längre världens mest åtråvärda kvinna, även om leendet är intakt (hennes designer har klurat ut en till klänningen matchande konstruktion för att dölja gäddhänget...). Originalmedlemmarna är dessutom snart i minoritet.
Normalt sett ser jag inte ett band decennier efter dess formtopp. Men Blondie är ute på turne för att fira att det är 30 år sen Parallel lines släpptes (en fulländad skiva), så jag hade stora förhoppningar om att få höra en hel del där ifrån. Det fick jag. Och ytterligare ett gäng guldkorn, bla Rapture och The tide is high. Inget nytt tjafs. Föredömligt.
Såsmåningom blir det lite krut i framförandet. Kan t o m rekomendera att ni ser dem på Storsjöyran i Östersund sista juli.
Betyg: e e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar