Ratata, Något jag måste säga (singel, 1983)

Sista avsnittet av Mauro och Pluras kök gick nyss på Tv 8. Det i särklass bästa matprogrammet jag någonsin sett (e e e e e till det!). Jag njöt varenda sekund av programledarduons jargong. Framför allt visade det sig att Mauro Scocco är en mycket rolig figur och ett skådespelarämne. God mat och sköna gäster. Tänkte emellertid inte uppehålla mig vid programmet.

Ägnade ett par dagar åt att spotifya en stor del av Scoccos produktion. Som soloartist står jag inte ut med honom. Sarah är ju iochförsig en fantastisk låt. Allt annat är svåruthärdlig skvalradio.

Det han åstadkom under åren i Ratata är klart bättre. Tex är Jackie är en pärla.

En låt stack ut rejält. Något jag måste säga, en singel från -83 som jag inte hört tidigare. En av de bästa svenskspråkiga låtar jag hört, kan jag meddela. Scocco blandar in en skvätt dansband i beatet och förädlar det på ett genialt sätt. Som vanligt skriver Scocco om banala ämnen (krossad kärlek), men karl har så pass mycket under pannbenet att resultatet blir asbra.

En perfekt poplåt.

Betyg: e e e e e

Napoleon, Bohemians Won The Series And The Little Guy Joined The Band (skiva, 2009)

Jag har egentligen bara en invändning mot Uppsalabandet Napoleons debutfulländare Bohemians Won The Series And The Little Guy Joined The Band. Du ser ju själv, de har en dragning åt det där med fåniga titlar. Vissa kanske har invändningar mot det undermåliga engelska uttalet, själv är jag immun mot sånt.

Där tar eventuella invändningar slut. Musiken svänger så obarmhärtigt! Skriv upp det: OBARMHÄRTIGT! Och melodierna. Holy madre! Jag räknar till inte mindre till fyra fulländade soulpoprökare! Följande bara måste in i din itunes-/spotifyspellista: I Try To Despise The Ugly People (But the Beautilful Ones Keep Turning Me Down), I Love My Baby (But If Anyone Touches Her I'll Kill Them), Somethings Forever, Send Me a Woman.

Uttrycksmässigt känns det först Moneybrother, men addera ännu mer soul, fantasi, sväng och übersofta arr så kommer du i närheten.

Övriga låtar håller hög, eller mycket hög standard. Jag har inte lyssnat på nåt annat under två veckor och än ser jag inget slut på detta.

Världens strakaste fyra.

Betyg: e e e e

Ps. Att jag missade denna skiva vid summeringen av fjolårets bästa musik kan ju naturligtvis inte bara passera. Som straff dömer jag mig själv att inte göra en numrerad topplista efter nästa årsskifte! Jag är en klåpare.

Ps 2. Läs om mitt missade Napoleongig i inlägget från 090515.

Videocracy (film, 2009)

Erik Gandinis film Videocracy blev en hit häromsistens.

SVT hade den goda smaken att visa rullen. Roligt - vissa blev ju upprörda över deras kampanj "Fri television" som rullade 2005. I den hånades Silvio Berlusconi och hans tutt-tv. Granskningsnämnden friade dem.

Jag hade hoppats på ett totalt och slutgiltigt tillintetgörande av personen Berlusconi i denna film. Visst får han sin släng av sleven, men fokus ligger i huvudsak på fenomenet kändiskult.

Gandini lyckas komma i nära kontakt med flera nyckelpersoner i den italienska kändisindustrin. Han kommer även wannabes in på livet.

Inte vad jag hade förväntat mig, men likväl en riktigt bra, skrämmande och sorglig film.

Betyg: e e e e

Passport to Enclavia (bok, 2008)

Samlare (av tex frimärken och skivor) och skådare (av tex tåg och fåglar) får förr eller senare bara kickar av rariteter. När det gäller mitt atlasläsande har jag kommit till stadiet att om jag får syn på en avvikelse av det ena eller andra slaget ökar pulsen. Det kan vara ofattbart ensligt belägna öar eller bizarra former hos själva landmassan.

När jag en gång i tiden blev varse existenen av enklaver visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Helt fantastiskt! Ungefär som om en fågelskådare skulle få syn på en vitryggig hackspett. Eller som om en skivsamlare skulle komma över ett ex av förstapressningen av Pulps debutsingel.

En enklav är ett stycke av en nation som är helt omsluten av en annan nation. I Europa existerar endast fyra äkta enklaver.

Vitali Vitaliev är en journalist med samma enklavfascination som jag. Han är sedan länge brittisk (och australiensisk) medborgare, men härstammar ursprungligen från Ukraina. Vitaliev ställde sig frågan: vad innebär det att vara europe? Under några veckor reste inte bara från enklav till enklav, utan även till enklavliknande områden. Tex områden i Schweiz som pga av topografiska barriärer bära kan nås från grannländer.

Jag skaffade boken för att få torra fakta om dessa områden: varför finns de och vad gör gemene man där i dag? Att Vitaliev oavbrutet drar upp anekdoter från sitt liv och sina resor störde mig i början. Jag begrep heller inte varför han ältade europeisk identitet hit och dit.

Efter ett tag betraktade jag emellertid hans stickspår som trevliga bonusar. Han är faktiskt riktigt rolig! Dessutom levererar han exakt den fakta jag är ute efter. Han träffar allt från borgmästare till städpersonal överallt där han drar fram, så han lyckas penetrera samhällena rätt djupt.

Om han får svar på sin fråga om vad det innebär att vara europe blir jag inte riktigt klok på. Däremot drar han i slutet av boken en annan slutsats: EU är dåligt. Att han är EU-skeptiker står snart klart, och han menar att hans resor gett honom vatten på hans kvarn.

Gillar du kåserier och/eller geografi skall du definitivt läsa Passport to Enclavia.

Betyg: e e e e

Valhalla Rising (film, 2010)

Undertecknad är ju vinlandfixerad. Beviset: bläddra igenom bloggen och du hittar en skrälldus recensioner av litteratur i ämnet. Om du hade etta i so kan jag meddela att Vinland var namnet vikingarna gav landet de hittade väster om Grönland. De lärde tvistar om koordinaterna. Det går således inte säga om denna film utspelar sig i just Vinland, men ett gäng vikingar förirrar sig åtminståne till Nordamerika pre-Leif Eriksson.

Den här rullen har mycket som skulle kunna göra den till en toppenfilm: bra skådisar (Mads Mikkelsen för att nämna en). Otroligt foto i vidunderligt vackra miljöer. En story jag gillar skarpt, trots att den är korkat enkel.

Dessvärre drar ett par ingredienser ner helhetsintrycket. One Eye, huvudpersonen som spelas av Mikkelsen, är synsk.

Dåligt.

Många, långa partier är omåttligt konstnärliga och pretentiösa.

Mycket dåligt.

Men, filmen är definitivt sevärd och har du någon form av vikingaintresse dristar jag mig till att kalla den oumbärlig.

Betyg: e e e e

Frank Munro, Wolves

Månadens spelare #66

Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.