Joe Jordan, Leeds

Månadens spelare #55

Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

George Mobergs samling (utställning, permanent)

Var på Gotland i helgen. Ett skyfall fick oss att ta skydd i Bläse kalkbruksmuseum. Arme man! tänker du säkert. Alls icke: jag går ju i gång på såna här ställen. Tokigt va?

Vi fick en guidning och en lektion i kalkbränning av en synnerligen underhållande och pedagogisk herre. Utställningarna skrek budget, men sånt bekommer inte mig ett dyft. Det var ta mig tusan en resa som heter duga att få ta del av kalkknegarnas vardag med allt vad det innebar av miserabla arbetsförhållanden, bildandet av syndikalistföreningar och softa eftermiddagar på Agnes Café.

Höjdpunkten var George Mobergs samling. Moberg flyttade som mycket ung till Bläse från Småland för att arbeta i kalkbrottet. Detta gjorde han till pensionen. Han levde kvar i socken tills han 1977 trillade av pinn drygt 90 år gammal. På fritiden snidade han träskulpturer. Han sålde inte en enda, utan levde med sina träpjäser i ett litet torp. När han var i 70-årsåldern blev han övertalad att ställa ut sina alster på bibblan i Visby. Succén var ett faktum. Moberg gick bort som en erkänd konstnär.

Nu finns alla hans träalster på Bläse kalkbruksmuseum, där de hamnat efter bla en tripp till Millesgården i Stockholm.

Motiven är mest bibliska. Hans kompetens med kniven är djupt imponernade.

Betyg: e e e e

Elliords himlar (bok, 2004)

Juli -00 fick jag syn på ryggen av boken Boring postcards i en engelsk bokhandel. Innan jag ens plockat ner boken från hyllan hade jag rankat den som en av mina favoritböcker.

Jag hade rätt: varje bild visar ett brittiskt vykort från förra seklets mitt plus minus ett par decennier. Varje bild är iögonenfallande glåmig: insidan av tunnlar, förskräckliga shoppingcenter, husvagnscampingar etc etc. En fröjd att bläddra i, mao.

Har sen dess stött på några svenska utgåvor i genren: Tråkiga vykort, Kitschiga vykort och Elliords himlar.

Lånade Elliords himlar från 2004 på bibblan först i går. De förra böckerna bygger på kort som någon helt ostrukturerat samlat på sig och osorterat tryckt i en bok.

Elliords himlar, å andra sidan, är en bok om vykortsfotografen Elliord Mattson (1905-1992) från Roslagen. Först får vi ta del av en kort med mycket ambitiös biografi om densamme. Bla intervjuas hans son. Därefter följer sida upp och sida ner med hans makalösa kort. Hans senare alster visar ett Sverige som försvann precis när mitt långtidsminne i barnaålder vaknade till liv. Hans tidigare visar ett Sverige jag såg när jag satt och bläddrade i mormor och morfars fotoalbum. Man blir lite rörd.

Betyg: e e e e e

Ultima Thule (bok, 2001)

STOR jäkla pjäs till bok som kom 2001. Författarna är de finska arktisofilerna Matti Lainema och Juha Nurminen. De har skrivit om samtliga viktigare upptäcktsfärder i de riktigt kalla delarna av planeten.

Den är heltäckande och späckad med sköna bilder och kartor.

Adlibris kallar den "eloge till de stora upptäcktsresenärerna". Kanske det kanske, men författarna drar sig inte för att omvärdera och lyfta fram mindre smickrande sidor hos sina hjältar. Nansen, Norges egen überhjälte, hade bara röta, menar de. Dansken Bering, var en klåpare. Svensken Andrae: sopa. Jänkaren Peary var en skitstövel som troligen inte ens nådde nordpolen.

En av de få där hjälteglorian inte lutar en grad är Nordenskiöld. Finne.

Hursomhelst: fantastiskt trevlig läsning. Har redan börjat spara i hop till de 630 kronor den kostar.

Betyg: e e e e e

Galago nr 95 (tidning, 2009)

Det ringde en lirare härom kvällen. En försäljare. Normlat sett brukar jag ovänligt och bestämt be dem undvika mig, men den här tjommen sade sig ringa från Galago.

Shoot, sa jag.

Hans uppdrag var att värva före detta prenumeranter. Tecknade man en prenumeration fick man en liten gåva.

Anledningen till att jag sade upp min prenumeration för nåt år sen var dels att tidningen förvandlades. Från att ha känts, och varit, rätt underground fick den plötsligt styva pärmar och man kunde på omslaget läsa "antologi för vuxenserier och illustrerade noveller". Lite för skitnödigt för att vara Galago, tänkte jag, som följt tidningen som först lönummerköpare och sen prenumerant sen sent åttiotal.

Dels tyckte jag att de där ultrarealistiska serierna där tecknarna ältade bla sin skoltid började kännas rätt uttjatade. Det kändes fräscht runt millenieskiftet, men efter år var jag minst sagt redo för nya grepp.

Resultatet blev att det till slut låg fyra-fem tjocka, olästa tidningar på nattduksbordet. Sånt är stressande - prenumerationen förlängdes icke.

Nu har man under det senaste året i media kunnat läsa att blaskan bytt format igen. Jag har inbillat mig att redaktionen i samband med detta skulle tänka lite nytt kring vilken typ av serier man tar in.

Jag tackade ja till prenumerationserbjudandet.

Tyvärr - inte en enda serie fick mig att känna sån där enorm läslust. Ett guldkorn fanns dock - geniale John Ajvide Lindqvist bidrog med en minimal, mycket bra horrorstory.

Har jag vuxit i från serier? Nope. Jag premmar på tidningen Rocky. Alla serier i den publikationen tycker jag håller mycket hög kvalitet. Sätter du en bok Stenmark, Berglin eller Stockholmsnatt i min näve så kan jag inte slita mig.

Skall det bli en förlängning av dennna prenumerationsvända vill det till att redaktionen tar in lite piggare och mer omskakande serier. Gärna någon rolig oxå.

Betyg: e e

Napoleon (Gig, 2009)

Var i London förra helgen. Googla runt på sköna indiesidor för att se om det vankades nåt omistligt gig. Det gjordet! Napoleon lira! Uppsalas skönaste ensemble!

Stötte på bandet på myspace för nåt år sen och blev helt jävla såld. Faktum är att jag skickade ett beundrarmejl. Jag skrev nåt i stil med att: sen ca 82 har soulvärlden inte lyckats klämma fram nåt vettigt. Ni är undantaget. Jag blev skakad och rörd av era låtar.

Haja! De hart! Kolla in deras myspacesida!

Nu skulle jag således få se dem live. I världens coolaste stad!

Sidan lovade reducerad entrekostnad om man stack en flyer i näven på personalen. Man kunde skriva ut en sådan på hemsidan. Fonky service! tänkte jag. Men här började problemen hopa sig. Checka http://www.staybeautifulclub.co.uk/eflyer.htm så fattar du. "We encourage: glitter, eyeliner, fishnets, latex, dandyism, androgyny (etc, etc). Dress up!"

Har varken fisknät eller latex hemma. Och hade jag det skulle jag falla på Ryan airs snåla bagagekvoter.

Fick alltså, mot vår vilja, hitta på nåt annat.

En bangad spelning är också en spelning, eller nåt...

Betyg: ?