Jag har alltid undrat vad de pysslade med egentligen, de där norrbaggarna som tidigt nittiotal målade sig svartvita i fejjat, spelade snorhård djävulsmetal, tuttade fyr på kyrkor och ägnade sig åt mord.Lords of chaos tar ett samlat grepp på i princip all hårdrock som skapats i Satans namn, och på de flesta kända brott i världen som begåtts under inflytande av denna. En störtflod av fakta med andra ord. Att sluka fakta är ju oftast ett sant nöje, men det var kapitlen om true norwegian black metal (faktiskt en numera etablerad term) jag var ute efter.
Hade black metal-rörelsen uppstått i USA eller England hade åtminstone jag knappt noterat den, men att en av världshistoriens mest våldsamma och urflippade konstformer skulle växa fram i det goa, gemytliga lusekoft-Norge är bara för mycket! I Jon Skolmen- land!
Dramatiken som skildras i norgekapitlen är skrämmande, sorglig och fascinerande En ren orgie i självmord, mord, hatbrott och kyrkbränder. Klimax är mordet på Mayhem-gitarristen och oslosatanisternas egen överstepräst Euronymous. Banemannen var hans egen basist Greven - norges mest notoriske kyrkbrännare.
Just Greven får uppseendeväckande stort utrymme - han anges som inspirationskälla för flera satanistiska/hedniska (läran han sedemera kom att bekänna sig till) brott runt om i världen. Dessutom får han oemotsagd lägga ut sina rasistiska konspirationsteorier med paranormala inslag, i många, långa intervjuer från finkan. Enligt vissa nätsidor kan förklaringen vara att den ene författaren, Michael Moynihan, högst sannolikt själv är fascist.
Upplagan jag läste var rejält redigerad och utökad jämfört med ursprunget - ytterligare ett varv i redigeringsapparaten skulle verkligen göra susen. Men visst är det fascinerande att ta del av vad unga män i grupp kan ställa till med.
Betyg: e e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar