Dataspel. Första gången jag kom i kontakt med företeelsen var nog när Nintendos Game & Watch- dosor slog igenom i Sverige under det tidiga åttiotalet. Min polare Fredde var ensambarn och skämdes således bort med alla heta prylar först av alla. Jag gapade av fascination när jag såg gubbarna studsa upp och ner på sjukvårdarnas bår i spelet Fire.
Allt eftersom dök det upp klasskompisar med nya spel som Octopus, Parachute, Popeye och Snoopy. Så småningom gjorde dubbelspelen entre i plugget: Donkey Kong, Green House och vad de nu hette. Inom ett par år hade jag själv tjatat till mig två spel: Fire Attack och dubbelspelet Oil Panic.
Under åttiotalets andra hälft damp den första hemdatorn (Sharps MZ-700) ner i bekantskapskretsen och alla G & W hamnade längst in i garderoberna. Faktum är att när det var dags att uppdatera sig från MZ till Amiga hoppade jag av dataspelståget mer eller mindre permanent. Det var roligare med skateboard. Titt som tätt har jag testat den nya generationens dataspel. Ett spel tar ju för tjyven flera timmar! När spelet är slut infinner sig bara känslan av att man missat kvalitetstid IRL. Lika värdelöst som knark m a o.
Under julen hittade jag mina två gamla G & W- konsoller. Köpte nya knappbatterier och rev av ett par omgångar. I Fire Attack spelar man en cowboy som skall hindra indianer från att tända eld på ett fort genom att sopa till dem med en slägga. I Oil Panic är man en tjomme som i den övre skärmen fångar droppande olja i en hink. Därefter skall man dumpa oljan i underskärmen och undvika att hälla den på en kostymklädd herre eller en välsvarvad, poserande brud. Kostymfarbrorn hötter med näven om man häller olja på honom. Bruden, å andra sidan, blir helt wild och hoppar upp och ner. Inledningsvis kan man alltså konstatera at spelen inte klarar minoritets- och genusbesiktningen.
Självfallet blir man initialt vimmelkantig av nostalgi. Dessvärre tar det inte lång tid innan man blir uttråkad: till en början går allt superlångsamt. När det väl blir sprutt på infödingarna respektive oljan så handlar det uteslutande om snabbhet, inte alls om taktik eller spatialt tänkande.
Hur som helst: att man kan spela spelen medan man ägnar sig åt meningslösheter som att köa, skita eller åka buss är ett stort plus. Men för sådana tillfällen är ju dagens mobiltelefoner välutrustade. Testa tex tetrisplagiatet QuadraPop: taktik och rumstänkande på hög nivå. Kan skryta med att jag fått 158805 poäng.
Nån som vet vad man får för ett par G & W på ebay (tyvärr är de inte i toppkondition. I Oil Panic har jag ristat in "Kiss - Asylum" och "Iron Maiden - Live After Death")?
Allt eftersom dök det upp klasskompisar med nya spel som Octopus, Parachute, Popeye och Snoopy. Så småningom gjorde dubbelspelen entre i plugget: Donkey Kong, Green House och vad de nu hette. Inom ett par år hade jag själv tjatat till mig två spel: Fire Attack och dubbelspelet Oil Panic.
Under åttiotalets andra hälft damp den första hemdatorn (Sharps MZ-700) ner i bekantskapskretsen och alla G & W hamnade längst in i garderoberna. Faktum är att när det var dags att uppdatera sig från MZ till Amiga hoppade jag av dataspelståget mer eller mindre permanent. Det var roligare med skateboard. Titt som tätt har jag testat den nya generationens dataspel. Ett spel tar ju för tjyven flera timmar! När spelet är slut infinner sig bara känslan av att man missat kvalitetstid IRL. Lika värdelöst som knark m a o.
Under julen hittade jag mina två gamla G & W- konsoller. Köpte nya knappbatterier och rev av ett par omgångar. I Fire Attack spelar man en cowboy som skall hindra indianer från att tända eld på ett fort genom att sopa till dem med en slägga. I Oil Panic är man en tjomme som i den övre skärmen fångar droppande olja i en hink. Därefter skall man dumpa oljan i underskärmen och undvika att hälla den på en kostymklädd herre eller en välsvarvad, poserande brud. Kostymfarbrorn hötter med näven om man häller olja på honom. Bruden, å andra sidan, blir helt wild och hoppar upp och ner. Inledningsvis kan man alltså konstatera at spelen inte klarar minoritets- och genusbesiktningen.
Självfallet blir man initialt vimmelkantig av nostalgi. Dessvärre tar det inte lång tid innan man blir uttråkad: till en början går allt superlångsamt. När det väl blir sprutt på infödingarna respektive oljan så handlar det uteslutande om snabbhet, inte alls om taktik eller spatialt tänkande.
Hur som helst: att man kan spela spelen medan man ägnar sig åt meningslösheter som att köa, skita eller åka buss är ett stort plus. Men för sådana tillfällen är ju dagens mobiltelefoner välutrustade. Testa tex tetrisplagiatet QuadraPop: taktik och rumstänkande på hög nivå. Kan skryta med att jag fått 158805 poäng.
Nån som vet vad man får för ett par G & W på ebay (tyvärr är de inte i toppkondition. I Oil Panic har jag ristat in "Kiss - Asylum" och "Iron Maiden - Live After Death")?
Betyg: e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar