Det var länge sen jag såg Grammisgalan. Tänkte glutta på den i kväll. Tyckte tills nyligen att den här typen av tillställningar var av ondo och jag kände ett visst förakt för de artister som infann sig på spektaklet. Numera är jag rätt likgiltig till grejen.Musikåret 2007 var väl kanske inget bottennapp, men ovanligt träligt. Skulle jag försöka räkna upp 20 låtar som knockade mig fullständigt (vilket jag framledes har för avsikt att göra) så skulle jag nog få problem. Antalet fullängdare som höll hela vägen låg väl på normalårssnittet, nämligen två. En av dessa inte bara höll, utan var rätt och slätt klippt fantastisk! Det var Säkert! som jag i detta nu ser fick Efva Attlings glaspinne för bästa texter (tror jag).
Jag föll som en fura för P3-hitten Vi kommer att dö samtidigt. Furiöst Housemartinstempo, arr och melodi satt som en smäck och den norrländska, djupa rösten gick rakt in i hjärtat. Satiken vad bra! Beställde skivan, när den anlände lyssnade jag bara på den i flera veckor. Jag minns faktiskt inte när det hände senast.
Finns inte mycket att säga om övriga låtar: alla är fantastiska. (Nu blev hon visst årets kvinnliga artist också…)
Hoppas att hon aldrig transformerar sig tillbaka till den överskattade Hello Saferide.
Betyg: e e e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar