Går nästan aldrig på konstutställningar, men Liljevalchs vårsalong vill jag helst inte missa. Här hittar man alltid några sköna verk. Konceptet känns dessutom lite indiefestival, vilket tilltalar mig. I år var det väl inga alster som stack ut från mängden, men genomsnittnivån var hög. Ellinor Eklunds textilskulpturer, är väl favoriten om jag måste välja någon.Ett par saker gör mig lite fundersam. I katalogen skriver Liljevalchs ”Den jury som inte förstummas över den kreativitet som råder i landet finns inte.” I landet? 101 konstnärer har valts ut. Av dessa kommer en förkrossande majoritet från Stockholm med förorter. 75% mellan tummen och pekfingret. Nästan alla resterande kommer från något ställe max 15 mil från huvudstaden, Götet med omnejd eller Skåne. Övriga fem kommer från Oslo, Karlshamn, Luleå och Umeå (två st). Vad beror detta på? Är konstnärer från landsorten sopor? Skickar de inte in något till vårsalongen? Bor det inga konstnärer på vischan? Jag antar att de flesta konstskolar ligger i någon av storstadsregionerna, men vad fasen, det måste väl finnas massor av unga konstskapare i de ca 15 helt orepresenterade landskapen?
Dessutom, en grej som inte är unik för vårsalongen: varför är konstvärlden så sjukligt fixerad vid utbildning. Vid alla utställningar får man veta var konstnären ställt ut tidigare. Relevant. Utöver detta får man en detaljerad lista över vilka utbildningar konstnären gått. Varför? Varför?!? I filmeftertexterna får vi aldrig veta vilken skolning skådisarna har. På konsertertaffischer framgår aldrig musikernas examina. Ingen annanstans i samhället får man en persons utbildning upptryckt i fejat på samma sätt som i en konsthall, och det är kanske här vi har minst behov av denna information. Ett schysst konstverk är ett schysst konstverk, på samma sätt som en bra låt är en bra låt. Måste man ha denna information för att kunna bedöma ett verks kvalitet? Det är helt klart nåt skumt med denna företeelse. Tror jag undviker konsthallar till nästa vårsalong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar