Det finns flera problem med tv-serier. 1) Man måste befinna sig vid en tv-apparat vid en speciell tidpunkt vecka efter vecka. Det är inte OK att elektroniska apparater styr ens dyrbara tid.
2) De är oftast dåliga. Det senaste exemplet: Californication. Började sändas vid månadsskiftet. Sjukt hypad. De ”häftiga” replikerna levereras i kulsprutetempo. Men lyssna på dialogerna: nån postpubertal snubbe har suttit och finslipat varje replik in absurdum. Dialogerna ser säkert läckra ut i tryck, men när de läses av skådisar blir de enbart löjeväckande.
3) De är för lika varandra. Svenska deckare: kloner. Engelska deckare: kloner. Amerikanska deckare: dito, men några få undantag.
4) De är för långa. Den gyllene längden två säsonger á sex avsnitt överskrids konstant.
Om man hittar en tv-serie som faktiskt är bra och som känns något sånär nyskapande så är dvd-boxen en välsignelse. Att själv kunna planera sitt tittande är gött. En del extramaterial kan dessutom ge serien ett extra lyft.
Nu till saken: det är ju trots allt mysigt att chilla i tv soffan när ungarna knoppat in, så jag och frun tjackade Lost. Första säsongen. Tänkte ge den en chans. Den har ju fått en Star Warsoid fanskara och tilldelats så många utmärkelser att den måste ju ha någonting.
Efter tio avsnitt är det just själva chillandet i soffan som gör att man pallar. Det som sker på tv-skärmen gör mig uttråkad och en smula upprörd. Hur kan folk dyrka detta? De överlevande från flygplanskraschen springer runt i djungeln/playan och varje avsnitt slutar med status quo. Det mest dramatiska som hänt efter tio avsnitt är att man sett en isbjörn och hittat en lucka i marken. Varje avsnitt serverar även tillbakablickar på någon av de överlevandes liv. Jag kan inte så mycket om manusförfattande, men känns det inte lite b att alla överlevande (som det blickas tillbaka på) har råkat ut för ruskigt dramatiska prylar?
En har vunnit 1,5 miljarder på lotto.
En har haft ett band som varit på världsturné. Nu är han heroinist.
En tillhör den koreanska maffian.
En har jagats över halva världen av snuten.
En är fd elitsoldat från irakiska armén.
Etc, etc.
Ja, du ser själv. Hittar inte en duktig manusförfattare dramatik i vanliga människors liv? Det blir efter ett tag tröttsamt med alla uppblåsta livsöden.
Men, jag ska inte vara för gnällig. Efter tolv tretton avsnitt hamnar man i nån sots lost-koma och jag kanske älskar det jag ser, men jag köpert. Kan nog sträcka mig till att säga att Lost landar på strax över medel.
Jag inbillade mig att den nu pågående, fjärde, säsongen är den sista. Vi hade därför lösa planer på att beta av dessa fyra boxar de kommande åren. Skulle via google konfirmera detta precis nu. Om jag tolkar www rätt så finns det planer på sex säsonger. Stämmer detta? Sex säsonger med Lost pallar jag inte: i såna fall har jag sett mitt sista Lost-avsnitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar