På Mitt i naturen, SVT, i går: på en vanlig familjs gamla gård på Österlen finns en brunn. Förr i tiden släppte man ner ålar i sina brunnar för att hålla småkryp borta. Redan för femtio år sen ryktades det om att det bodde en ohyggligt gammal ål i familjens brunn. Den skulle släppts ner i mörkret på 1850-talet. Det sägs att den än i dag kan skymtas, även om brunnslocket inte lyfts på tre år. Ålar i frihet blir max cirkus 40 bast. På Nya Zeeland har det bekräftats att en ål i fångenskap upplevt 104 jordsnurr. Skåne-ålen skulle med råge vara äldst.Programledarn, Martin Emtenäs lyser med ficklampa ner i brunnen. Kameran går. Ingen ål.
Man fäster en undervattenskamera på en pinne. Ner med anordningen i schaktet. Sladden är för kort. Efter lite meck lyckas man scanna av alla åtkomliga ytor. Ål? Nope.
Man kallar in en ålforskare, som har med sig nån sorts ryssja och specialbete. Buren får ligga i en natt. Sakta firas buren upp. Torsk på ål.
Nu plockar SVT fram triumfkortet: ut med vattnet! Ner med en fet slang och pumpa järnet. Såsmåningom ser man botten, men ingen ål.
Kameraprojektet visade att det fanns gott om skrymslen. Emtenäs klättrar ner och rotar med näven bland håligheterna. Klart han inte hittar nån firre. Grundvattnet sipprar hela tiden in och ålahålet fylls sakta men säkert.
Man konstaterar att ålmyten är inkorrekt. Den tunga luckan läggs på. Det går tungt. JUST INNAN LUCKAN ÄR PÅ PLATS FÅR DE SYN PÅ NÅGONTING!
Du har från och med dagens datum trettio dagar på dig att på svt.se se hur historien slutar. Jag har på sistone bloggat om hur outhärdligt spännande filmerna Apocalyto och No country for old men var. Frågan är om inte den här Mitt i naturen-episoden var snäppet svettigare.
Betyg: e e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar