Hoppade för ett par år sen av bussen vid midnatt. Hade varit på galej och var tvungen att avverka en femtonminuterspromenad genom en ödslig del av kommunen, långt från boende, för att komma hem. Detta utspelade sig när jag höll på att läsa John Ajvide Lindqvist fulkomligt lysande och fruktansvärt otäcka roman Låt den rätte komma in. Promenaden, under kusliga träd och med bakgrundsljudet av plåt som gnisslade i vinden, var så läbbig att jag trodde jag skulle skita på mig.Boken är verkligen så bra som alla säger.
Såg nyss filmen, i regi av Thomas Alfredson efter ett manus av författaren.
De fenomenala miljöskildringarna i boken har Alfredson absolut lyckats föra över till duken. Dekor och kostym är en ren njutning. Dessutom har man lyckats casta några av de bästa barnskådisarna jag sett i en svensk rulle. Vuxenskådisarna är f ö oxå felfria. Jo, filmen är otäck, och bra, men riktigt samma nivå som boken når den inte upp till. Boken innehåller fler vändningar och personporträtten är lite vassare.
När Lindqvist intervjuades i SVT:s Babel korade programledaren Daniel Sjölin filmens Håkan (vampyrens "pappa") till en av litteraturhistoriens obehagligaste karaktärer. Instämmer helt. Håkan har tyvärr en relativt undanskymd roll i filmen. Filmen hade troligen nått toppnivå om detta monster fått mer utrymme i Alfredssons skapelse.
Betyg: e e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar