Såg den här med kidsen (två och fem). Det visade sig att de enda tillgängliga språken var engelska och finska, så det blev undertexthögläsning i nittio minuter. Chansade dessutom på att sjuårsgränsen skulle vara för sträng: klart en sån här rulle skall vara barntillåten. Det visade sig att censuren gjort ett lysande jobb. Flera scener var så pass brutala att det blev snabbspolning. Frågan är om ens en sjuåring grejar en närgången och långdragen studie av en kanins dödskamp med en strypsnara runt halsen: blodet strilade ur mungiporna.Nåväl: jag var rätt matt efter filmen men i övrigt var den bra. Har alltid fascinerats av folkvandringar. Här får vi följa ett gäng kaniner som får sitt habitat förintat. De ger sig av på jakt efter nytt land. Dramatisk som tusan. Att den förminskar det kvinnliga könet å det grövsta drar ner helhetsomdömet.
Låten Bright Eyes med Art Garfunkel är inte bara en av filmhistoriens, utan en av världshistoriens bästa låtar.
Filmen bygger på Richard Adams bästsäljande bok Watership Down.
Betyg: e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar