Köpte Vilse i Pannkakan på DVD. Har själv knappt några minnen från serien. Fattade således inte varför tokhögersjuttiotalisterna ansåg sig traumatiserade av Staffan Westerbergs tv-serie. Nu när jag sett den på nytt fattar jag fortfarande inte. Manuset borde gå hem hos denna grupp. Ta Trashanken: en sjukt risig snubbe som äger en båt med miljoner hål i. Trots att han bara tillgång till en uttorkad sjö är hans stora dröm är att segla till horisonten. Lägger han sig ner och blir socialbidragstagare (jo, det existerar ett monetärt system i pannkakan. Sparbank finns)? Nej. Han strävar på. Vid ett tillfälle bestämmer han sig för att fylla sjön med sina egna loskor (låt vara att projektet misslyckas ). Uppbyggligt, enligt mig.
I detta verk är tempot är mycket långsamt. Handdockorna är erbarmligt fula och verkar knappt hålla ihop. Känns fräscht och omväxlande i dessa tider när barnprogramstempot mångdubblats och de animerade datorfigurerna/dockorna glänser av perfektion.
Från det ena till det andra: är du möjligen bekant med Philemon Arthur and the Dung: plojproggduon som släppte ett par kasetter tidigt sjuttiotal (och en cd med nytt materiel för några år sedan)? De har ju hållit sina identiteter hemliga i alla år. En teori som cirkulerat är att Mikael Wiehes bror Thomas som är hjärnan bakom detta projekt. Efter att ha sett Vilse i pannkakan förstår jag varifrån teorin kommer. Thomas Wiehe gör den utomordentliga musiken till Vilse i pannkakan. Jag vill nog påstå att det är uppenbart: T Wiehe är Philemon Arthur and the Dung. Lyssna på rösten. Känn vibbarna.
Vad mina barn tycker om serien? De rådiggar den.
Betyg: e e e
måndag 24 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar