Föräldrarna var på besök i påsk vilket gjorde att undertecknad och frun fick ett sällsynt tillfälle till gemensamt biobesök. Valet föll på Wes Andersons nya: The Darjeeling Limited. Det blev 21-föreställningen. Runt 22 knoppade jag in. Darn.Låt mig ändå kommentera den första timman. Wes Andersons manus har jag aldrig tyckt varit mycket att hänga i gran: detta gäller även Darjeeling. Har en film klent manus skall det mycket till om regissören ändå lyckas sy ihop det i slutändan. Anderson lyckades inte i Royal Tenenbaums, fick till det skapligt i Life Aquatic, i denna rulle lyckas han fasen (i timma ett åtminståne...).
Hans redskap är ruskigt bra musik, fantastiskt intressanta rollfigurer, spännande miljöer (ett tåg som tuffar fram genom den indiska landsbygden) och sköna skådisar (synd om Owen Wilson som tvingas se ut som en mumie nästan hela filmen). Blir att låna den på bibblan vid tillfälle.
Betyg: ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar