Mig äger ingen (Bok, 2007)

Det här är riktigt bra grejer. Åsa Linderborg beskriver sin uppväxt med sin alkoholiserade knegarfarsa i Västerås från tidigt 70-tal och framåt. Rakt uppochner. Språket är enkelt och utan poesi, men inte torftigt. Varenda mening fängslar. Svårt att säga varför.

Funderar på en sak. Nu har det kommit ett gäng skildringar av uppväxter i marginalen. Underdog. Jag smyger förbi en yxa. Populärmusik i Vittula. Svinalängorna. Bergssprängardottern som exploderade. Mfl. Finns det möjligtvis någon svensk, självbiografisk, roman om att leva i marginalen som vuxen? Jag menar inte en roman där en miserabel yrkesförfattare beskriver sin eländiga vardag (brist på inspiration, weltschmertz, yada yada), utan en roman om hur det är att vara mobbad undersköterska i Ödeshög och ensamstående mamma till barn på glid. Eller arbetslös femtiplusare i Gagnef med tablettmissbrukande hustru. Finns såna böcker? Jag vill läsa dem!

Hursomhelst: Mig äger ingen är den bästa självbiografiska roman jag läst. Läs den här! och läs därefter Sigge Ekelunds Det är 1988 och har precis börjat snöa. Sveriges näst bästa bok i genren.

Betyg: e e e e e