Såg Frida Hyvönen lira på Kulturhusets tak för en fem, sex år sen, som förband till David Sandström. Den Frida Hyvönen var inte alls min kopp te. På skivan Until death comes från 2005 började det arta sig. Låtarna Valerie och Once I was a serene teenaged child bör du lyssna på om du inte redan gjort det.Nu ska jag tala om vilka av låtarna du bör lyssna på på färska Silence is wild: alla*.
Som plattan har roterat i stereon! Inga dussinlåtar här inte. Hyvönen har ett eget fantastiskt och lekfullt sound (som skiljer sig från hennes tidigare alster). Man blir helt fast i texter och melodier. Du har Enemy within, Highway 2 U, Scandinavian blonde och Birds som bräcker det mesta på planetens popmarknad just nu.
Och så har du Dirty dancing. En av världens 200 bästa låtar nånsin. Lyssnade just på den för cirkus 50:e gången, och det vill bara inte sluta skälva inombords.
Betyg: e e e e e
*Ok, låtarna Science och Why do you love me so much kan man kanske klara sig utan, men de är inte dåliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar