Det var i tidningen Pops majnummer -97 jag först hörde talas om Jakten mot nollpunkten. Primal Scream hade just släppt ny skiva och Pop gjorde i vanlig ordning en mastodontartikel. Skivan hette Vanishing Point (rätt kass) och var från början till slut inspirerad av sjuttiotalsbiljaktsfilmen med samma namn. Jakten mot nollpunkten på svenska. Pop var min bibel, så självklart letade jag efter filmen i flera år. Detta var före www- och dvd-eran, så jag gick bet.I början av året hittade jag filmen i ett budgetställ för 39 spänn. Köpte den, men det akuta suget efter att se den var borta så den blev liggande.
Såg Tarantinos Death Proof för ett par månader sen. I både själva filmen och i extramaterialets intervjuer hyllas Jakten mot nollpunkten omåttligt.
Håkan Hellström besjunger huvudpersonen Kowalski i Kär i en ängel på senaste plattan.
Nu var det verkligen hög tid att se den, vilket jag gjorde häromdan.
Det blev uppenbart att även Sylvester Stallone gått i gång på rullen en gång i tiden: John Rambo är liksom Kowalski en vietnamveteran som har grava problem med återanpassningen i samhället. Bägge kommer på kant med ordningsmakten och det spårar ur fullständigt. Rent dramaturgiskt är filmen klart undermålig, men persongalleriet är magnifikt och motorljudet Kowalskis Dodge Challenger ger i från sig är ren heavy metal. Biljaktsscenerna i filmer har utvecklats dramatiskt, men vill man se ett verk som inspirerat åtskilliga konstnärer kan man inte missa denna rulle.
Betyg: e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar