I still haven't found what I'm looking for, sjöng den där irländska ensemblen U2. En annan irländsk ensemble Thin Lizzy fick mig nyligen att brista ut I have found what I'm looking for!Sökandet torde har börjat för ca tjugo år sedan. Jag minns att jag fortfarande bodde hemma hos föräldrarna. P3 rullade i vanlig ordning. Det var en sån där provocerande situation när man slår på radion, kommer in i en låt man inte hört tidigare och knockas av att den är så alltigenom fantastisk. Men, radioprataren väljer att inte presentera den. Nuförtiden är det bara att rycka fram lurn och köra låten genom Schazam, eller kolla spellistor på nätet. Tidigt nittiotal var detta science fiction i kubik, så dagarna efter Låten återstod bara frustation.
Låten, som skulle kunna klassificeras som metal, hade ett gudabenådat riff och jag tyckte mig känna igen Phil Lynotts stämma. Jag hade ett par Thin Lizzy-vax inspelade på kassett - där hittade jag den inte.
Detta var mitt under min punkperiod, så att leka metaldetektiv var inte förenligt med min image. Alla jag umgicks med hade sedan några år konkat ner metalskivorna i källarn. I landsortssamhället jag bodde i fanns dessutom ingen skivaffär, så där kunde jag inte smygsnoka.
Riffet och sångslingan förföljde mig år efter år. Under cd-eran hände det, när jag kom i håg det, att jag plockade fram en Lizzyfullängdare i en butik för provlyssning. Jag gick alltid bet.
För två och ett halvt år sen lånade jag alla Lizzyskivor av grannen (kolla här!). Jag kunde konstatera att jag haft fel - låten matchade inget alster. Något annat band låg alltså bakom det underbara stycket.
Tillbaka på ruta minus ett.
För ett par veckor sen var jag soffliggandes pga av bonnförkyldning/svalgkatarr. Dumsurfade på Spotify. Råkade få syn på skivan Thunder and Lightning med nämnda orkester. Thunder and Lightning? Hade fasen inget minne av att grannen skickade med den. Vid närmare eftertanke nämnde han nog att han saknade en skiva.
En av låtarna på skivan hette Holy War. Jag klickade direkt på den. Titeln passade på något sätt perfekt i hop med atmosfären i låten som jag mindes den.
Pangtjong! Där satt den! Oätt opp i kryllat!
Den var precis så bra som jag minns den. Live, på skivan Life, låter den ännu bättre, och jag kan inte svära på det men frågan var om det inte var liveversionen jag hörde i pojkrummet för drygt ett halvt liv sen.
Hur många gånger jag lyssnat på den de senaste veckorna? Nittonmiljarder gånger.
Betyg: e e e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar