Grebo är ett litet villasamhälle utanför Åtvidaberg, Östergötland. Där har vispopen alltid stått högt i kurs och för några år sedan startades en mikrofestival med lokala band - Sköna Gröna Grebo. Denna har svällt i hiskelig fart och i fjol räknade man in cirka 2000 besökare. I år hade man räknat med ännu fler, men ett långvarigt och intensivt regn ledde till ett rejält publiktapp. Förköp är omöjligt och entrén är frivillig.Hursomhelst, Eclecticum var där.
Numera är festivalen ett sorts vispopens Sweden Rock, fast med endast svenska akter. Ingen artist är het, men flera av dem har varit det. Undertecknad anländer till festivalen lagom till E.T.K:s entré
E.T.K. spelar trallvänlig, ekivok punk. De kommer från grannkommunen Linköping och räknas som ett kultband. De är inte bra, men efter att ha sett dem live åtskilliga gånger runt 1990 och hört deras texter skrålas på partyn med exilöstgötar under ett par decennier blir det en nostalgisk och duktigt subjektiv trea i betyg (e e e).
Carl-Johan Wallgren, augustprisvinnaren, blir näste man på scen. Han vill vara ett original men är en kopia. Man står mest och väntar på att tiden skall gå. På festivalens hemsida pushar man för hans mellansnack - märkligt, då det visar sig vara tredje klassens stå upp-komik. (e e)
Staffan Hellstrand - now we're talking! Låt vara att nittio procent av hans produktion är drar åt skvalradio, men han är en av mycket få i sin genre som faktiskt skrivit en handfull relevanta, svängiga rökare med skön melodi. Han bjuder på flera av dem: Hela vägen hem, den riktig bra Du går aldrig ensam. Men framför allt plockar han fram Lilla fågel blå - en av Sveriges kanske 20 bästa låtar. Då njuter man. (e e e e)
Docenterna rundar av festivalen (se bilden ovan). Faktiskt, en gång i tiden, ett av mina favoritband. Jag hade glömt hur bra de var. Har inte brytt mig om dem på femton år (med undantag för relativt sentida dängan Sverige varken ser eller hör) - det här blir verkligen ett äkta, kärt återseende. Låtlistan är ljuvlig. Vi får inte alla, men bra många gamla klassiker. Bara alla underbara låtar hade gjort spelningen till en fantastisk sådan, men som en bonus röjer bandet friskt på scen. Sånt gillar jag. Hur gammal är Joppe Pihlgren? frontmannen. 50? Han har en tjugoårings kropp, en sjuttonårings energi och ett makalöst rörelseschema. Den bästa spelningen jag sett på år! (e e e e e)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar