Den här filmen har inga spöken, monster eller zombies. Ingen perverterad psychokiller. Jag skulle inte ens vilja kalla den regelrätt skräckfilm. Trots detta är det en av de otäckaste filmer jag sett.
När jag ser en skräckis förväntar jag mig en dos eskapism. Tji fick jag. Den här filmen är obehagligt realistisk och regissören James Watkins får mig att på riktigt att känna att det där kunde ju för fan ha hänt mig.
Eller, ok, en skräckfilmsingrediens finns där: ett ungt par i ödemarken. De råkar campa i närheten av ett litet engelskt samhälle där ett lösdrivande ungdomsgäng (som fö castats genialiskt) i bland gör utflykter till ödemarken. En serie vardagliga händelser går överstyr. Sen blir det så brutalt och så spännande i stundtals utomjordiskt tempo.
Man tillåts inte slappna av en sekund så räkna med en kvarts stretching efter filmen.
Som en bonus saknar filmen inte djup. Nu blir det ju rättegång om en lärare visar den här ofattbart våldsamma filmen för elever, men annars skulle den fungera utmärkt som underlag vid diskussioner om grupptryck och alienation.
Betyg: e e e e e
torsdag 20 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar