lördag 19 mars 2011

Underkastelsen (film, 2010)

Var och tittade på Stefan Jarls senaste, dokumentären Underkastelsen

Denna gång har Jarl tagit sig an kemisamhället. Han analyserar sitt eget blod och får beskedet att han har åt helvete många kemikalier i systemet som inte alls hör hemma där. (Gravida och) 30 år yngre skådespelerskan Eva Röse låter sig också kollas och får också skräckinjagande provsvar.

Jarl intervjuar ett tjugotal professorer i kemi och toxikologi, från olika länder. Budskapet är att sen mitten av 1900-talet har marknaden tagit fram fler och fler kemikalier. De säljs, hamnar i våra kroppar via mat, kläder, leksaker och strängt taget precis allting. Decennier efter exponeringen upptäcks de negativa effekterna och det kan ta ännu längre tid innan lagstiftningen hinner i fatt.

Filmen bryter faktiskt ner en psykiskt - den är en ren och skär domedagsprofetia. En professor hävdar som slutkläm hotet från kemikalierna är betydligt mer akut och fasansfullt än hotet från den globala uppvärmningen Framför allt är det reproduktionen som håller på att avvecklas. Som exempel lyfts det faktum fram att nästan 10 % av alla danska förlossningar är resultatet av konstgjord befruktning. Ökningen av den sjukliga fetman, adhd:n, allergier mm mm orsakas av kemikaliesamhället, menar man.

Filmvisningen var ett arrangemang av den lokala sektionen av Naturskyddsföreningen. Efter filmen vankades det frågestund med Annika Hanberg, professor i toxikolog vid Institutet för miljömedicin på KI. Gudskelov - denna stund blev även en form av debriefing efter traumat.

Som Hanberg säger: till och med jag, som kan så oerhört mycket om detta, och som har sett den fyra gånger, blir rädd av filmen.

Hon menar att många kemikalier givetvis är farliga, men att domedagen är nära förstående köper hon verkligen inte. Filmen mässar hela tiden om att vi underkastat oss den onda kemikalieindustrin och vi kan inte göra någonting. Alls. Hanberg tycker det är olyckligt att goda, hoppgivande exempel helt utelämnats. Som att konsumentmakt lett till att klorblekt papper utrotats i många marknader, liksom icke-miljömärkta tvättmedel.

En del konstateranden verkar dessutom ryckta ur ett sammanhang - att ökningen av inlärningssvårigheter hos barn härrör från kemikalier är långt ifrån vetenskapligt säkerställt. Vi kan ha blivit bättre på att diagnostisera helt enkelt. Hanberg tycker att det är bra med konumentupplysning, men, som hon säger, det vore väldigt olyckligt om denna film visades på tv.

Det ska den. I SVT den 12:e april. Säger någon i publiken.

O herregud! replikerar Hanberg och ser genuint chockad ut.

Är det en bra film? Själv har jag problem med att Jarl plötsligt och omotiverat, börjar ge deltagarna i sina filmer regi. I hans mest kända verk, Dom kallar oss mods, var det förvirrande att pundarna på Plattan huxflux började agera efter att Jarl i scen efter scen bara låtit kameran gå. Beklagligt nog drar han in Eva Röse i samma metodik.

Om Jarls pedagogik är bra, och lämplig, kan man diskutera i evighet, men den fungerar som väckarklocka. Tempot och fotot är läckert.

Betyg: e e e

Inga kommentarer: