I veckan visade Kunskapskanalen dokumentären Samariern och hans döttrar. Den handlade om en far och hans tre döttrar, där de senare valt att lämna församlingen till förmån för ett sekulärt leverne En av döttrarna heter Sophie Tzdaka och är tydligen populär tv-personlighet i Israel.
Församlingen finns i just Israel och är en fullkomligt unik sådan. De ca 500 medlemmarna utgör en rest av den Samariska befolkningen vars tro är någon sorts parallellreligion till judendomen. Övertygelsen är bra mycket äldre än kristendomen - på Jesus tid fanns det en halv miljon samarier.
Fantastiskt tyckte jag! som anser att det här med folkspillror är bland det mest intressanta som finns.
Stackars samarierna! Kan ingen hjälpa dem! Trots att jag tycker att religion är suspekt måste deras tro till varje pris bevaras!
Det är inte det minsta synd om samarierna.
Man blir chockad över att se hur sekten fungerar. Männen i sekten (kvinnorna får inte komma till tals) säger att de utan tvekan skulle skära halsen av de anhöriga som lämnar religionen. Att Sophie Tzdaka och hennes systrar kan visa sig i Holon, förorten till Tel Aviv där de håller till, är alltså inte att tänka på.
Den mobbning och utfrysning fadern utsatts för av känner inga gränser. Ren terror.
Vad är det egentligen med de religiösa?!?
Kan ingen ge samarierna en kram och en kopp varm choklad och säga "chill out, hur är det egentligen fatt, så här får man faktiskt inte göra."
Bra film.
Betyg: e e e e
torsdag 14 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar