Läser aldrig poesi brukar och bli uttråkad av all scenkonst (utom konserter). Men det känns som att man en gång i livet bör se Bruno K Öijer live.Tillfällena då jag under hans framförande på Södra Teatern tappar fokus och börjar tänka på annat är få, vilket är ett bra betyg. Han har själv sagt att han strävar efter att skriva så enkla dikter att de skall kunna förstås av tioåringar. Skön inställning. Tror han lyckas: jag känner mig faktiskt inte speciellt lost under särskilt många dikter, tror jag.
Svårt att hitta ett lämpligt adjektiv för hans unika sätt att läsa. Fascinerande, kanske jag kan dra till med. Kommer att tänka på en bowlare. Innan varje dikt tar han sikte på mikrofonen. Sen kommer dikten, som i Öijers värld mynnar ut i en strike: han knyter näven framför sig, rycker ner den och utstöter ett belåtet "yes".
Betyg: e e e e
Nu tar Eclecticum jullov. Go jul å gott nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar