Får man skämta om vad som helst? Frågan dyker ibland upp i olika sammanhang. Serietecknaren Simon Gärdenfors verkar ha skrivit en lista på de känsligaste tabuna som upprättats i den västerländska civilisationen. Därefter har han knåpat i hop "111 roliga skämtteckningar" kring dessa tabun. (Jo, skämten kan faktiskt inte bli grövre. Jag lovar. Övergreppshumor, är Gärdenfors egen beteckning på genren.)Jag har ju läst det mesta Gärdenfors publicerat och vet vad han är för filur (se tex min recension av Simons 120 dagar). Jag älskar hans tecknarstil och jag garvar högt åt de flesta av hans enrutare i denna bok.
Är man ovan vid Gärdenfors måste de här grova övertrampen upplevas som tämligen motbjudande. Ungefär samma fenomen uppstod under 80-talets heavy metal-paranoia: utomstående var säkra på att alla hårdrockare var satanister.
Men, helt bekväm känner jag mig inte. Gärdenfors tillhör mig veterligen inte någon förtryckt minoritet. Om han har utsatts för övergrepp vet jag inte. Ändå skämtar han om fenomenen. Jag tillhör ingen förtryckt minoritet och har heller inte utsatts för övergrepp. Ändå garvar jag åt hans bok. Man borde kanske skämmas.
Betyg: e e e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar