Såg Killinggängets dramatenpjäs Drömmen om Herrön. Deras tv-serier och krogshower liknar ingenting annat och är hysteriskt roliga. Världsklass. Men det var länge sen.Med facit i hand är det bara i sketchformatet de är oslagbara. De började experimentera med "allvar" och göra allt längre produktioner redan 1999 med Fyra små filmer. Med undantag av fenomenala Torsk på Tallin kändes den sviten rätt ljummen.
Långfilmen Fyra nyanser av brunt från 2004 skulle jag vilja stämpla som överskattad.
Och under deras dramatenpjäs får jag faktiskt under några timmar kämpa med att behålla fokus. Nickar till och med till någon gång. De är inte roliga, men det behöver de inte vara - om de hade någonting annat angeläget att förmedla. Det har de inte heller. Det kan ju också funka om man gör något annat intressant. Kanske spårar ur fullständigt. Eller gör något estetiskt tilltalande.
Tyvärr känns det som pågår på scenen helt ointressant.
Endast skådespeleriet och Robert Gustafssons östgötska kulsprutemonolog drar upp betyget ett snäpp.
Betyg: e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar