Såg Frida Hyvönens dramatengig. Till och börja med rev hon av nästan hela nya skivan. I och med att den plattan är fantastisk är hon hemma redan där. Hon framför låtarna på sin flygel, kompad av en cellist (som då och då plockar fram en elbas) och en trummis. Ibland uppenbarar sig en trumpetare på scenen. De gör ett prima jobb. Trots att jag är lite svag för falsksjungning imponeras jag av Hyvönens röst. Utan att anstränga sig för fem öre sätter hon varenda sketen ton.Scenbygget är en annan grej som imponerar. När jag var tio vek jag för första gången upp konvolutet till Kiss dubbel-lp Alive II. Liksom miljoner andra kids ramlade jag omkull av upphetsning: scenbygget var så-jävla-coolt. Sedan den dagen går jag igång på platåer på scenen.
På Hyvönens scen finns fyra stycken.
Nice.
I övrigt är hon underlig på ett skönt sätt. Tar omotiverade promenader på scen. Ramlar av pianostolen. Slår halvhjärtade slag på en gonggong.
Betyg: e e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar