Den här är betydligt pratigare än ettan (se recension 080818); större delen av handlingen är förlagd till kontorsmiljöer. Pratighet kan mycket väl funka i romaner, men oftast inte. Här har vi ett gränsfall. Ibland infinner sig ett visst läsmotstånd, vilket är katastrof i underhållningslitteratur. Dessa passager är dock inte så många.Vidare är sidantalet ofantligt. Men han kunde ju skriva, Stieg Larsson.
Således: hade han rationaliserat bort cirkus tjuge procent av texthavet och bytt ut en del prat mot lite action hade vi fått en mycket läsvärd rackabajsardeckare!
Betyg: e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar