Naturfilm kan man inte få för mycket av. Att de går upp på vita duken hör inte till vanligheterna. Så när Oceans gick på en bio nära mej satt jag i publiken.Bara det faktum att det är en naturfilm gör att jag gillar den, men jag hade väntat mig fler positiva överaskningar.
Berättandet är något jag brukar uppskatta i naturfilm - här får det stå tillbaka till förmån för bilder. Det lilla berättande vi får oss till livs är dessvärre ganska torrt - och satsningen på det estetiska blir heller inte särdeles eggande. Till största delen är det rätt ordinära bildlösningar. Båtar som kämpar i stormar, filmade i fågelperspektiv är ett undantag.
En grej som berör starkt är studiebesöket under en hajfensfångstbåt. Hajar stympas på samtliga fenor, kastas tillbaka i havet och sjunker likt sprattlande jättekorvar ner i djupet. I scenen därpå befinner sig kameramännen brevid ett stympat djur som våndas på havets botten. Oerhört plågsamt att se denna snuffmovieliknande sekvens.
Filmen, som regisserats av Jacques Perrin, är sevärd i en biosalong. Men som sagt, det blir alla naturfilmer.
Betyg: e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar