Visar inlägg med etikett Black Sabbath. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Black Sabbath. Visa alla inlägg

tisdag 2 december 2008

Black Sabbath, Dio-eran



Ber att få återuppta min Sabbath-tråd. Har spisat de två åttiotalsskivorna med Ronnie James Dio på sång (läste fö nånstans att herr Dio unleashed the fucking fury när han upptäckte att hans namn stavats "Ronnie Dio" på liveskivan Live Evil).

Är det inte så att Heaven and Hell bland allmänheten anses vara den bättre av de två? Vill bara tillkännage att undertecknad föredrar Mob Rules.

Dessutom vill jag påstå att hur bedrövlig en Sabbath skiva under Ozzy-eran var så innehöll den alltid minst en fantastisk låt. Bägge Dio-skivor är helt ok, men saknar en enda fantastisk låt.

måndag 3 november 2008

Black Sabbath, Ozzy-eran

Jo! Läste du min blogg den 7/10 så vet du att jag är inne i en liten Sabbath-period, Ozzy-eran. Har betygsatt alla låtar från denna era. Tretton femmor! Väldigt få band som kan visa upp motsvarande antal fullträffar.



BLACK SABBATH (Titel på LP) (Snitt: 2,8 e:n)
Black Sabbath e e e e
Wizard, The e e e
Behind The Wall Of Sleep e e e e
N.I.B. e e e e e
Evil Woman e
Sleeping Village e e
Warning e
Wicked World e e



PARANOID (4,0):
War Pigs / Luke's Wall e e e e e
Paranoid e e e e e
Planet Caravan e e e e e
Iron Man e e e e e
Electric Funeral e e e e e
Hand of Doom e e e
Rat Salad e e
Fairies Wear Boots e e



MASTER OF REALITY (3,9):
Sweet Leaf e e e e e
After Forever e e e e
Embryo e e e e
Children of the Grave e e e e e
Orchid e e e
Lord of This World e e e
Solitude e e e e
Into the Void e e e



VOL. 4 (2,1):
Wheels Of Confusion e e e e
Tomorrow's Dream e e
Changes e e e e
FX e e
Supernaut e e e
Snowblind e e
Cornucopia e
Laguna Sunrise e
St. Vitus' Dance e
Under The Sun / Everyday e e



SABBATH BLOODY SABBATH (3,4):
Sabbath Bloody Sabbath e e e e e
A National Acrobat e e e e
Fluff e e e e
Sabbra Cadabra e e e e e
Killing Yourself to Live e e
Who Are You? e
Looking For Today e e
Spiral Architect e e



SABOTAGE (1,8):
Hole in the Sky e e e
Don't Start (Too Late) e
Symptom of the Universe e e e e e
Megalomania e
The Thrill of It All e
Supertzar e
Am I Going Insane (Radio) e
The Writ e



TECHNICAL ECSTASY (1,8):
Back Street Kids e e
You Won't Change Me e
It's Alright e e e e e
Gypsy e
All Moving Parts (Stand Still) e
Rock N' Roll Doctor e
She's Gone e e
Dirty Women e


NEVER SAY DIE! (2,3):
Never Say Die e e e e e
Johnny Blade e e e
Junior's Eyes e e e
A Hard Road e e e e
Shock Wave e
Air Dance e e
Over to You e
Breakout e
Swinging the Chain e

(Sammanfattningsvis kan man väl säga att Paranoid bör ingå i populärmusikens egen kanon, Sabotage och Tecnical Ecstasy är ena jävla skämt (Symptom of the Universe och It's Alright undantagna (Bill Ward på sång på den seare f ö)) och att Ozzy aldrig sjöng bättre än på den självbetitlade debuten. Dessutom bör man känna till att många låtar med lågt betyg innehåller gudomliga riff (Sleeping Village, Supernaut och Air Dance för att nåmna några): tyvärr havererar den övriga låtstrukturen.)

tisdag 7 oktober 2008

The Black Sabbath Story, Volume One (DVD, 2002)

Ett oväntat fynd har kastat mig rakt in i en liten Black Sabbath-period (Ozzy-eran, naturligtvis). För snart två år sen hittade jag The Black Sabbath Story, volume one, begangnad på den utmärkta dvd-butiken Bara dvd i Sickla strax utanför Stockholm. När jag några dagar senare hade för avsikt att sjunka ner i tv-soffan för att se den var omslaget tomt. Sånt händer när man har småbarn. Jag ville verkligen se den. Men trots flera finkamningar av lägenheten under ett par års tid så förblev skivan borta (eller slängd).

Dammade tv:n förra veckan. För en gångs skull vippade jag försiktigt upp burken för att komma åt dammet på undersidan. Där var den. Yippie-ka-yey.

Att beskåda alla rara liveframträdenden och videos är ju rena julafton, inte tu tal om saken. Omslaget gör gällande att vi kommer att bjudas på Sabbath-storyn in their own words. Säkert. Basisten Geezer Butler och gitarristen Tony Iommi sitter mest och river av fåniga anekdoter under någon minut mellan de musikaliska inslagen. Trummisen Bill Ward figurerar bara i ett kort uttalande i extramaterialet. Ozzy Osbourne hade givetvis varit kul att höra, men hans fru är ju sjukligt selektiv när det gäller hans åtaganden.

Hursomhelst, musiken är knäckande bra och dessa inslag har jag sett åtskillga gånger under veckan.

Betyg: e e e e