
Nåväl, min tidsbudget medger för tillfället max ett lp-läs. Efter stor vånda tjackade jag guiden "The Arctic". Sameland lär jag förr eller senare besöka. Grönland ligger faktiskt rätt högt på att-besöka-listan. Klart som fan man skulle vilja se Alaska, kanadensiska och ryska nordkusten, Kolahalvön, Kamtjatka och alla andra halvöar och öar i de norra haven, men det är bara att inse: jag kommer aldrig dit. Jag sörjer – Lonely Planet tröstar genom att ge mig en eminent sammanfattning av dessa platser.
Ett litet exempel: om den på Koalahalvön belägna staden Nikel får vi bla veta att ”there’s nothing to prepare a visitor for Nikel. Even the slums of the teeming Indian cities emit some sense of hope, while this particular suburb of hell seems to be past despising its own condition”. Gör gärna som jag och googla fram några bilder över Nikel. Håll i hatten...
Nu lärde jag mig på några dagar ett och annat om inuiter, isbjörnar och glaciärer (och Nickelbrytning). Men jordklotets arktiska delar är försiktigt uttryckt enorma: fattar inte varför Lonley Planet försökt klämma in hela detta område i en bok (norra Sverige täcks tex av blott nio sidor.) När jag turistar i Arktis packar jag troligen ner nån mer specialiserad bok.
Betyg: e e e e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar