Djurens evolution (bok, 2008)

Såna här grejer gillar jag! Någon tar ett oöverblickbart ämne och försöker i ett nätt format - tex en bok - sammanfatta oceanen av fakta. Har upphovsmannen rejält med pedagogiska färdigheter blir resultatet en genuin fröjd. (Kolla in mitt inlägg om boken A very short history of the world ). Givetvis gäller även det motsatta, försöker någon att förklara komplexa sammanhang utan pedagogisk talang blir man bara provocerad.

Johan Eklöf, doktor i zoomorfologi, har tagit sig an en sammanfattning av djurens evolution. Jag vill direkt deklarera att han är en kompetent pedagog - efter att läst hans korta bok har jag bra mycket bättre koll på djurutvecklingen än tidigare (och då har jag ändå ett par universitetspoäng i ämnet).

Men ett par saker stör under läsningen av boken.

Låt oss glutta på följande, representativa stycke:

Triasvärlden var till det yttre inte helt olik den i perm, men något torrare och avsevärt artfattigare. Det var en jämn varm temperatur över hela planeten och den allomfattande kontinenten Pangea bestod alltjämt. Och skulle göra så ett bra tag till. De tidigare så dominerande therapsid-reptilerna började tappa mark och diapsiderna spred sig istället över jordens alla hörn. Och i trias blev det tydligt att två grenar av ödlor med två hål i huvudet hade utkristalliserats, lepidosaurier och arkosaurier. Kräldjur som skulle bli några av de mest mytomspunna djur som världen skådat. Ödlor det skrivits spaltkilometer om. I den här boken blir det dock bara några spaltcentimeter. Men det är inte dåligt det.

Språkligt är som synes Eklöf inte alls hundra. Han har inte full koll på kommatering och meningsbyggnad. Dessutom är antalet meningar som inleds med ett och så många att man blir matt.

Jag vill inte påstå att jag är någon språklig virtuos, men skev svenska funkar i en sketen blogg - inte i en populärvetenskaplig bok. Antar att vi kan lasta förlaget för detta - skall inte de redigera något de försöker sälja?

Humor och vetenskap går, och bör, kombineras. Ekelöf är dock inte rätt man för detta. Visst lyckas han få till en och annan av sina många lustigheter men de flesta blir erbarmligt torra.

Även det grafiska måste kommenteras. I mitt exemplar var de flesta illustrationer så mörka att detaljer inte gick att urskilja. Avslutningsvis omslaget - ett riktigt lågvattenmärke.

Kan ju inte bli annat än två e:n. Men, om Ekelöf ser till att ta referenser på förlag och redigerare vid kommande upplagor kommer jag definitivt att ge boken en ny chans!

Betyg: e e

Songun Blog (irrblogg, 2005-)

I förra inlägget kan du läsa om den brilljanta irrbloggen Juche girl. Songun Blog är en syskonblogg till denna. Men medan Juche girl är naiv och oskuldsfull är Songun Blog betydligt mer hårdför. När bloggen lanserades 2005 skickades 174 inlägg. Numera är upphovsmannen endast uppe i enstaka inlägg per år.

Den dammsuger nätet för att hitta graverande bild- och filmbevis för USA:s ondska. Kannibalism, nazism och pedofili är bara några av de barbariska brott Songun Blog finner "övertygande" bevis för.

Här nedan klipper/klistrar jag in ett inlägg där vi tydligt kan se hur imperialisterna våldför sig på etniska minoriteter.

Detta är så roligt.

US Imperialist War Crimes In Africa

In the deep heart of Africa, a criminal colonialist US imperialist immoral invader of death and destruction brutally slaps two poor ethnic minority black negro local people across the face, lording it over to reveal the true face of "America" in all its naked aggression.

Betyg: e e e e e

Juche girl (irrblogg 2005-2006)

Undersökningar har visat att av alla länder på planeten ligger Nordkorea (och Eritrea) i absoluta botten när det gäller pressfrihet. Nordkoreanska staten bestämmer i detalj vad folket ska veta. Skansens ormfarbror Jonas Wahlström intervjuades för nåt år sen i P1 med anledning av att han är en flitig nordkorearesenär - skansen har tydligen något utbyte med några djurparker i landet. Bla meddelade han att staten har lyckats mörka det faktum att jänkarna satt en människa på månen.

Den mardrömslika pressituationen får de mest knasiga konsekvenser. En utbredd uppfattning i landet är att Nordkorea är den mest utvecklade och fulländade civilisationen i mänsklighetens historia. Den massiva personkulten kring diktatorn Kim Jong-Il får hela landet att framstå som en enda stor sekt.

Någon tog under något års tid vid 00-talets mitt fasta på detta och startade en irrblogg i skepnad av en korkad, ung, nordkoreansk tjej. Juche girl, kallas den. Juche är landets egna statsbärande ideologi, som är en helt utflippad avart av marxism-leninism inklusive en släng stalinism och konfucianism.

Flera andra bloggare tycker att detta är bland det roligaste de stött på på nätet.

Eclecticum instämmer.

Jag tar mig friheten att kopiera/klistra in ett par av inläggen.

Vad sägs tex om detta "bildbevis" för Bush ondska.

Evil Bush strike more but Dear Leader is best

Bush oppress the poor downtrodden people of the world for his own sick twisting pleasure. My brother who is very smart show me picture of Bush who pick up handicap people in wheelchair and toss them on the ground for laughing like maniac with the vampire Cheney. >.< [texten fortsätter, reds amn]


Eller vad sägs det koncisa:

Dear Leader most handsome leader ^_^

I love Dear Leader Comrade Kim Jong Il because he is most handsome leader in the world

Bush is ugly but Dear Leader is very handsome the most in the world.

I love Dear Leader very very much. <3<3<3

.

Bloggen var sorgligt nog kortlivad, och många foton och länkar till videoklipp har spårlöst försvunnit cyberrymden. Men i texten i princip alla inlägg är fantastiskt underhållande.

.

Betyg: e e e e e

Paul Powers, Manchester City

Månadens spelare #70

Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Red road (film, 2006)

Glasgow är ju bland annat känt för att ha några vanvettigt nedgånga stadsdelar, där medellivslängden till och med överträffas av Etiopien.

Filmen Red road utspelar sig delvis i punkthusen i det supersjaviga området med samma namn (husen är fö Skottlands högsta byggnader).

Historien är en lågmäld, långsam och annorlunda thriller på temat hämnd och, trevligt nog, hopp. Andrea Arnolds långfilmdebut känns som en mix av något regissörerna Ken Loach och Michael Haneke gjort.

Såg den på svt häromdan.

Betyg: e e e e

NK News (tokig hemsida, 2005-)

Vet inte riktigt var jag ska börja när jag ska beskriva hemsidan NK News. För att överhuvud

taget ha en chans att begripa någonting måste man vara bekant med nordkoreanska statens nyhetsbyrå KCNA.

.

KCNA har monopol på all nyhetsrapportering i det hermetiskt slutna riket. Sedan 1996 har byrån en hemsida. Sidan är oerhört svårnavigerad och har en layout som för tankarna till www anno tidigt nittiotal.

.

Nyhetsvärderingen är rent orwellsk och samtidigt som man fasar över att landets 23 miljoner innvånare matas med sådan dynga kan man faktiskt inte låta bli att dra på smilbanden.

.

Dagligen presenteras 10-20 rubriker på vilka man kan klicka för att få en längre, eller kortare text. Strängt taget är det bara en handfull nyheter som återkommer om och om igen.

.

Dels är det alla floral baskets som antingen nedlagts vid monument, eller delats ut än hit, än dit mellan olika diplomater.

.

Dels visar man det massiva stödet regimen har runt om i världen genom att citera diverse framstående människors hyllningar av härskaren Kim Jong-Il. Bland annat förekommer svensken och Kim-fantasten Christer Lundgren som vi alla känner till (inte), 33 gånger i nyheterna. Har är ordförande i Svensk-Koreanska föreningen. När det svenska Kommunistiska Partiet (medlemsantal: 1500) gör ett pro-nordkoreanska uttalande blir det rubriker i KCNA.

.

Dels tokskäller man i nyhetsform på Japan, the US imperialists och the south Korean puppet warmongers (jo, länderna kallas oftast så (observera det gemena s:et i south!)).

.

De tre ovanstående nyheterna dyker i princip dagligen upp i olika former. När landet drabbas av en katastrof av globalt intresse rapporterar byrån ibland, ibland inte, ibland med flera dagars fördröjning och oftast med helt obetalbara formuleringar. Såhär lät en passage i sommarens nyhet där folket för första gången fick veta att landet drabbats av massiva översvämningar:

.

Not a small number of industrial establishments were damaged or flooded, inflicting an adverse effect on the economic growth and the people's living.

.

Kan verkligen rekommendera ett besök på denna nyhetsbyrås hemsida!

.

Nu till NK News.

.

Sidan har skapats av en anonym amerikansk tjomme som skulle lära sig att utveckla hemsidor. Enligt egen utsago hade han inte en susning om vad sidan skulle handla om. Han tog fasta på sin fascination av personkulter och det faktum att han ibland dumsurfade på KCNA.

.

Jänkarn hade noterat att KCNA-nyheterna inte fanns i något databas överhuvudtaget. Det går inte att söka artiklar på sidan. Detta blev alltså ett gyllene tillfälle att lära sig att göra databaser. NK News är alltså en databas med KCNA-material.

.

Men NK News-killen gillar även satir så man kan tillika hitta en KCNA hall of fame där den mest urspårade journalistiken från byrån finns listad.

.

Vi bjuds även på en KCNA random insult generator, en Gregorian - Juche Era [nordkoreas egen tideräkning] Conversion Tool och en massa annat smått och gott.

.

En hysteriskt rolig mischmasch-sida som i botten är djupt tragisk.

.

Adress: nk-news.net. Förväxla inte med nknews.org.

.

Betyg: e e e e e

The aquariums of Pyongyang (Bok, 2000)

Här på Eclecticum har vi nordkoreanska veckor! Denna bisarra statsbildning har alltid fascinerat mig (se mitt inlägg från 27:e augusti i fjol), men i och med fotbolls-VM (i vilket landet deltog för första gången sen 1966) drabbades jag av ren DPRK (som landet självt vill kallas) -feber!

Ett led i detta var att ett gammalt bokreafynd fick företräde i att-läsa-bunten.

The aquariums of Pyongyang utgörs av Kang Chol-Hwans levnadsöde, som han berättat det för den franske historikern och skribenten Pierre Rigoulot.

Kang Chol-Hwan föddes i Japan av koreanska föräldrar. Släktens matriark, farmodern, var övertygad kommunist. 1977 ansåg hon att den relativt välbärgade familjen borde flytta tillbaka till Kim Il-Sungs röda paradis. Regimen efterlyste rättrogna landsmän i exil som kunde delta i samhällsbygget.

Efter en lycklig, men kort tid i huvudstaden Pyongyang skickades pangtjong hela familjen till koncentrationslägret Yodok, utom farfader som skickades till det extra brutala lägret Senghori. Farfadern ansågs nämligen vara en utomordentlig säkerhetsrisk - han hade minsann egen bil (från väst dessutom - en Volvo) och, ju, en hel del pengar på banken.

Större delen av boken beskriver fasorna i lägret under de tio år familjen internerades där. Vi får även ta del av Kang Chol-Hwans år i Nordkorea efter frigivningen samt flykten till Sydkorea som gick över Kina.

Pierre Rigoulots är en kompetent skribent och Kang Chol-Hwans berättelse är gripande och gastkramande. Med tanke på att det i skrivande stund verkligen håller på att hetta till i Korea (sänkningar av Sydkoreanska militärbåtar, kärnvapenhot efter Sydkoreas och USA:s gemensamma militärövning etc) kan jag rekommendera att boken läses och att det sker nu.

Boken har ytterligare en dimension - sektvänstern ifrågasätter naturligtvis berättelsens autenicitet. Att Pierre Rigoulot var en av medförfattarna till Kommunismens svarta bok ger dem vatten på sin kvarn.

.

Låt oss anta att författarna saltat berättelsen så att bara hälften stämmer. Eller förresten: vi kan säga att de förvrängt verkligheten så att vi bara hittar en kärna av sanning på cirka 10 procent. Om det är så att bara en tiondel av boken beskriver de faktiska förhållandena i Nordkorea räcker det för att landet skall kvala in som en fasansfull terrorregim.

.

Betyg: e e e e

I'm not there (film, 2007)

En sån där film som legat på min personliga att-se-lista sedan den kom. I'm not there fick finfina betyg och handlar om den intressante Bob Dylan.

Såg den på tv häromsisten - det skulle jag inte ha gjort.

Att regissören Todd Haynes använde sig av sex olika skådisar för att gestalta trubadurens olika sidor ansågs vara fränt och bra. Resultatet blir bara larvigt och ofokuserat.

Dessutom är filmen mirakulöst tråkig. Var tionde minut kommer jag på mig själv med att dumsurfa på iphonen. Efter nån timma inser jag att jag måste kolla IMDb-appen (international movie database) för att se vem den där Haynes egentligen är.

Jag inser att jag faktiskt "sett" två av hans tidigare alster: bägge riktiga stolpskott. Velvet Goldmine, till att börja med, såg jag på bio 1998 taggad till tusen då den indirekt handlar om David Bowie. Somnade, inte av trötthet utan av tristess. 2002 års Far from heaven gick på svt för ett par år sen. Kanske inte riktigt lika akut tråkig, men den dröp av politisk korrekthet (kön, klass, ras, sexualitet - allt knögglades utan finess in med skohorn i filmjäveln) så att det faktiskt bara var att stänga av efter nån timma.

Nåväl, efter ett tag med iphonen som sällskap i tv-soffan (hustrun somnade för länge sen) slutatde filmen plötsligt.

Du bör inte se den.

Betyg: e

Ingen bor i skogen (tv-serie, 2010)

Medlemmarna i teatergruppen Klungan har två egenskaper som gör att deras humor blir bättre än någon annan svensk humor sedan nittiotalets mitt och Nile City. De är fenomenala skådespelare, och de är helt störda.

På deras myspacesida anges Barbro Lindgrens barnbokklassiker Loranga, Masarin och Dartanjang som inspirationskälla. Jag har just läst Lorangaböckerna för barnen och visst är de böckerna och klunganproduktionerna lika störda.

I Ingen bor i skogen gör de fyra medlemmarna i gruppen två figurer var, som glider in och ut ur olika rum, stöter på varann och interagerar. Resultatet blir obeskrivligt roligt.

Sista delen gick just på svt.

Betyg: e e e e e

Stornoway, Beachcomber's Windowsill (skiva, 2010)

Tycker du att Fleet Foxes fick oförtjänt mycket kredd för sin stämsångspop?

Tycker du att hypade efterföljarna Local Natives stämsångspop var riktigt undermålig.

Började du att, liksom undertecknad, tvivla på att musikerna som verkar i genren stämsångspop verkligen kan skriva riktigt fina, minnesvärda melodier.

Sluta tvivla - Stornoways nyutkomna fullängdare Beachcomber's Windowsill är en riktig höjdare! '

Betyg: e e e e