Luftslottet som sprängdes (film/tv-serie, 2009/2010)

Första boken var riktigt bra! Eller spännande ska jag kanske säga. Jag gillar spännande grejer.

Andra boken höll inte hela vägen. Den tredje, Luftslottet som sprängdes, valde jag att inte lägga min dyrbara tid på. (Mina recensioner av bok ett och två hittar du i inläggen från 080818 och 090122)

I år kom tv-serien i sex delar. Betade av del ett. Den var så slentrianmässigt regisserad (av Niels Arden Oplev) att jag bröt där.

Häromdan dök det upp lite dötid. Detta, i kombination med att bok tre var oläst, plus att det gick upp för mig att Daniel Alfredsson regisserat Luftslottet gjorde att jag faktiskt betade av del fem och sex på svt-play.

Mycket riktigt var regin av högre kvalitet. Spännande var det också.

Då Alfredsson även regisserat filmatiseringen av bok två kan du således beta av Stieg Larssons Milleniumtrilogi enlig följande, om du tillhör det fåtal som ej tagit del av den: Män som hatar kvinnor: läs. Flickan som lekte med elden: se. Luftslottet som sprängdes: se.

Betyg: e e e e

Martin Buchan, Manchester United

Månadens spelare #67

Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Flickvännen (bok, 2009)

En bok om en flickvän som går runt i sin lyxiga villa och tänker på inredning och utseende, medan den kriminelle pojkvännen är ute på en stöt. Detta, i kombination med omslaget hade normalt sett gjort att jag inte ens övervägt att läsa boken.

Men nu rör det sig om en Karolina Ramqvist-bok. Jag har läst alla hennes tidigare böcker och vet att hon är riktigt bra, så den här övervägde jag inte ens att hoppa över.

Ramqvists språk är enkelt och sävligt, och det jag gillar bäst med hennes böcker. I Flickvännen får vi dessutom en spännande story, trots att större delen av boken som sagt mest handlar om en tjej som går och grunnar i en kåk. Karin, som flickvännen heter, är sofistikerad lyxhustru med medelklassbakgrund. Hon har varit fotomodell och har materiellt sett allt man kan önska sig. Men är hon lycklig?

Ja. Faktiskt.

Hon konstaterar att hon bara vill vara hans flickvän. Det räcker så. Boken är en skildring av en i högsta grad tänkande, men störd människas inre liv. Ju längre tid pojkvännen är ute på rövarstråt, desto mer ökar spänningen. Och i den sista delen av boken serveras en fin final då hennes polare, tillika pojkvännens polares flickvänner, kommer på tjejkväll.

En annorlunda gangsterroman.

Betyg: e e e e

Shutter Island (film, 2010)

Har inte läst många deckare, men av de jag läst är Dennis Lehanes Patient 67 (som Shutter Island heter på svenska) den bästa. Framförallt är vändningen i slutet the mother of alla vändningar!

Filmen håller, men till skillnad från boken känns den stundtals en smula seg. Martin Scorsese kunde gott och väl klippt bort någon halvtimma.

Skådespeleriet är överlag mycket bra, men Leonardo Di Caprio har jag alltid haft problem med. Eller snarare rollerna hans hamnar i. En kille som för evigt ser ut att vara fjorton kan inte spela stenhhård snut. Han är duktig skådis men skulle göra sig bättre i romatiska komedier.

Snygga miljöer.

Betyg: e e e

Kunglig Sjökapten (Bok, 1967)

År 1619 blev dansken Jens Munk en av de första européerna att segla in i Hudson Bay, den enorma havsbukten i norra Kanada. Han nämns bara i förbifarten i upptäcktsresandelitteraturen. Var i Köpenhamn häromsistens och noterade att det faktiskt finns några böcker om karln: bl a har skribenten Thorklid Hansen tagit sig an den bortglömde sjökaptenen. Då danska är ett fullständigt obegripligt språk tjackade jag inget, utan räknade kallt med att lokala bibblan skulle kunna hjälpa mig med ett till svenskan översatt ex. Jorå! De lyckades spåra ett ex av munkbiografin Kunglig sjökapten från 1967 till ett avlägset magasin.

Hansens bok täcker hela Munks liv. Även om Munk lyckades nå den glassiga tjänsten som en av Kristian IV:s sjökaptener så misslyckades han med det mesta han företog sig.

Resan till Hudsom Bay, som gjorde att han alls blev ihågkommen, var i sig ett katastrofalt misslyckande.

Kungen hade befallt honom att segla i väg för att söka efter den ännu inte upptäckta nordvästpassagen till Asien (den skulle inte upptäckas förrän 1906 och visa sig vara kommersiellt värdelös). Munk förirrade sig in i Hudsom Bay med sina två skepp och drygt sextio mannar. De tvingades övervintra vid floden Churchills mynning. En efter en föll danskarna offer för skörbjugg. Till våren var endast Munk och två i manskapet vid liv. Under ett par veckor krälade de runt på stranden och sög på rötter. Vegetabilierna gjorde att de återfick tillräckligt med krafter för att reparera ett av skeppen och segla hem. Återresan var en mardröm, men såsmåningom flöt de i land i Norge på brädgården som en gång var en båt.

Efter ett par dagar hamnde den ene av Munks mannar i knivslagsmål på en krog. Enligt lag hölls Munk i egenskap av kapten ansvarig, och han kastades i fängelse. Efter ett par månader fick Kristian IV reda på sin kaptens öde. Han återkallade honom till Köpenhamn, skällde ut honom för att han misslyckats med uppdraget och befallde honom att genast göra ett nytt försök.

Shit happens.

Hudson Bay-äventyret är naturligvis den stora behållningen i denna mycket välskrivna och detaljerade biografi. Om Hansen möjligen är en dansk motsvarighet till Herman Lindqvist, som anklagats för faktafel och slarv med källor är jag lyckligt ovetande om. En makalöst bra historia har jag åtminståne tagit del av.

Betyg: e e e e

Ratata, Något jag måste säga (singel, 1983)

Sista avsnittet av Mauro och Pluras kök gick nyss på Tv 8. Det i särklass bästa matprogrammet jag någonsin sett (e e e e e till det!). Jag njöt varenda sekund av programledarduons jargong. Framför allt visade det sig att Mauro Scocco är en mycket rolig figur och ett skådespelarämne. God mat och sköna gäster. Tänkte emellertid inte uppehålla mig vid programmet.

Ägnade ett par dagar åt att spotifya en stor del av Scoccos produktion. Som soloartist står jag inte ut med honom. Sarah är ju iochförsig en fantastisk låt. Allt annat är svåruthärdlig skvalradio.

Det han åstadkom under åren i Ratata är klart bättre. Tex är Jackie är en pärla.

En låt stack ut rejält. Något jag måste säga, en singel från -83 som jag inte hört tidigare. En av de bästa svenskspråkiga låtar jag hört, kan jag meddela. Scocco blandar in en skvätt dansband i beatet och förädlar det på ett genialt sätt. Som vanligt skriver Scocco om banala ämnen (krossad kärlek), men karl har så pass mycket under pannbenet att resultatet blir asbra.

En perfekt poplåt.

Betyg: e e e e e

Napoleon, Bohemians Won The Series And The Little Guy Joined The Band (skiva, 2009)

Jag har egentligen bara en invändning mot Uppsalabandet Napoleons debutfulländare Bohemians Won The Series And The Little Guy Joined The Band. Du ser ju själv, de har en dragning åt det där med fåniga titlar. Vissa kanske har invändningar mot det undermåliga engelska uttalet, själv är jag immun mot sånt.

Där tar eventuella invändningar slut. Musiken svänger så obarmhärtigt! Skriv upp det: OBARMHÄRTIGT! Och melodierna. Holy madre! Jag räknar till inte mindre till fyra fulländade soulpoprökare! Följande bara måste in i din itunes-/spotifyspellista: I Try To Despise The Ugly People (But the Beautilful Ones Keep Turning Me Down), I Love My Baby (But If Anyone Touches Her I'll Kill Them), Somethings Forever, Send Me a Woman.

Uttrycksmässigt känns det först Moneybrother, men addera ännu mer soul, fantasi, sväng och übersofta arr så kommer du i närheten.

Övriga låtar håller hög, eller mycket hög standard. Jag har inte lyssnat på nåt annat under två veckor och än ser jag inget slut på detta.

Världens strakaste fyra.

Betyg: e e e e

Ps. Att jag missade denna skiva vid summeringen av fjolårets bästa musik kan ju naturligtvis inte bara passera. Som straff dömer jag mig själv att inte göra en numrerad topplista efter nästa årsskifte! Jag är en klåpare.

Ps 2. Läs om mitt missade Napoleongig i inlägget från 090515.

Videocracy (film, 2009)

Erik Gandinis film Videocracy blev en hit häromsistens.

SVT hade den goda smaken att visa rullen. Roligt - vissa blev ju upprörda över deras kampanj "Fri television" som rullade 2005. I den hånades Silvio Berlusconi och hans tutt-tv. Granskningsnämnden friade dem.

Jag hade hoppats på ett totalt och slutgiltigt tillintetgörande av personen Berlusconi i denna film. Visst får han sin släng av sleven, men fokus ligger i huvudsak på fenomenet kändiskult.

Gandini lyckas komma i nära kontakt med flera nyckelpersoner i den italienska kändisindustrin. Han kommer även wannabes in på livet.

Inte vad jag hade förväntat mig, men likväl en riktigt bra, skrämmande och sorglig film.

Betyg: e e e e

Passport to Enclavia (bok, 2008)

Samlare (av tex frimärken och skivor) och skådare (av tex tåg och fåglar) får förr eller senare bara kickar av rariteter. När det gäller mitt atlasläsande har jag kommit till stadiet att om jag får syn på en avvikelse av det ena eller andra slaget ökar pulsen. Det kan vara ofattbart ensligt belägna öar eller bizarra former hos själva landmassan.

När jag en gång i tiden blev varse existenen av enklaver visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Helt fantastiskt! Ungefär som om en fågelskådare skulle få syn på en vitryggig hackspett. Eller som om en skivsamlare skulle komma över ett ex av förstapressningen av Pulps debutsingel.

En enklav är ett stycke av en nation som är helt omsluten av en annan nation. I Europa existerar endast fyra äkta enklaver.

Vitali Vitaliev är en journalist med samma enklavfascination som jag. Han är sedan länge brittisk (och australiensisk) medborgare, men härstammar ursprungligen från Ukraina. Vitaliev ställde sig frågan: vad innebär det att vara europe? Under några veckor reste inte bara från enklav till enklav, utan även till enklavliknande områden. Tex områden i Schweiz som pga av topografiska barriärer bära kan nås från grannländer.

Jag skaffade boken för att få torra fakta om dessa områden: varför finns de och vad gör gemene man där i dag? Att Vitaliev oavbrutet drar upp anekdoter från sitt liv och sina resor störde mig i början. Jag begrep heller inte varför han ältade europeisk identitet hit och dit.

Efter ett tag betraktade jag emellertid hans stickspår som trevliga bonusar. Han är faktiskt riktigt rolig! Dessutom levererar han exakt den fakta jag är ute efter. Han träffar allt från borgmästare till städpersonal överallt där han drar fram, så han lyckas penetrera samhällena rätt djupt.

Om han får svar på sin fråga om vad det innebär att vara europe blir jag inte riktigt klok på. Däremot drar han i slutet av boken en annan slutsats: EU är dåligt. Att han är EU-skeptiker står snart klart, och han menar att hans resor gett honom vatten på hans kvarn.

Gillar du kåserier och/eller geografi skall du definitivt läsa Passport to Enclavia.

Betyg: e e e e

Valhalla Rising (film, 2010)

Undertecknad är ju vinlandfixerad. Beviset: bläddra igenom bloggen och du hittar en skrälldus recensioner av litteratur i ämnet. Om du hade etta i so kan jag meddela att Vinland var namnet vikingarna gav landet de hittade väster om Grönland. De lärde tvistar om koordinaterna. Det går således inte säga om denna film utspelar sig i just Vinland, men ett gäng vikingar förirrar sig åtminståne till Nordamerika pre-Leif Eriksson.

Den här rullen har mycket som skulle kunna göra den till en toppenfilm: bra skådisar (Mads Mikkelsen för att nämna en). Otroligt foto i vidunderligt vackra miljöer. En story jag gillar skarpt, trots att den är korkat enkel.

Dessvärre drar ett par ingredienser ner helhetsintrycket. One Eye, huvudpersonen som spelas av Mikkelsen, är synsk.

Dåligt.

Många, långa partier är omåttligt konstnärliga och pretentiösa.

Mycket dåligt.

Men, filmen är definitivt sevärd och har du någon form av vikingaintresse dristar jag mig till att kalla den oumbärlig.

Betyg: e e e e