Tony Brown, WBA

Månadens spelare #54
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Coraline (Film, 2009)

En kompis myglade in mig på en förhandsvisning av Coraline. Filmen bygger på en barnbok av engelsmannen Neil Gaiman. Boken kom 2002 och har fått en drös utmärkelser och fina recensioner.

Boken handlar om en flicka som är osedd av sina arbetsnarkomaner till föräldrar. Hon trillar in i en fantasivärld där hon träffar sina "andra föräldrar" som är perfekta men ändå jääääävligt skumma. Det blir kusligt. Sen blir allt bra.

Karaktärerna är fantastiska. Dockanimationerna är mer än fantastiska. Det är Nightmare before christmas-gänget som fått liv i dockorna.

Se den på bio. Bilderna som uppenbarar sig på stora duken lär man aldrig glömma.

Betyg: e e e e

Sleeveface (Bok, 2008)

Sleevface är en skön grej som uppfanns av ett par walesiska dj:s. Kolla in bilden till vänster så fattar du: man tar ett lp-omslag med ett nylle (eller annan kroppsdel) och placerar det framför sitt eget dito. Sen tar en kompis ett kort. Klart!

Dj:arna, Carl Morris och John Rostron, har en hemsida dit man kan skicka sina egna sleevefacear (sleevface.com). Nu har de bästa bilderna sammanställts i en bok.

Jag gillarn.

Betyg: e e e e

Arktis (Bok, 2001)

Sextionde breddgraden äger! Där ovanför hittar vi arktis (om man undantar de delar golfströmmen tinar upp). Det är ett i högsta grad ogästvänligt ställe, ändå har människor dragits till området. Dels ursprungsbefolkningen som redan för tiotusentals år sen slog fast att this is the place to be! Dels vikingarna som koloniserade Grönland år 986-typ 1400 (var de blev av är en olöst historisk gåta). Dels alla upptäcktsresande och nybyggare som i ett halv årtusende gett sig av dit i diverse ärenden (alla dog i början).

Sånt gör mig galen av fascination.

Den här boken är skriven av Torgny Nordin och han har gjort det mycket väl. Den innehåller ett gäng essäer varav de flesta avhandlar ämnen där verkligheten i högsta grad överträffar fiktionen. Bland annat får vi ta del av ödena de eskimåer Robert Peary (osympatisk gubbe som kom först till nordpolen) släpade med sig till New York som nån sorts kuriosa, gick till mötes. Vi får ta del av S.A. Andrées fatala ballongflygning till nordpolen, eller snarare räddningsexpeditionerna som skickades ut. De historiska tillbakablickarna varvas med hans egna observationer från tripper norröver.

Stilistiskt är Nordin mycket säker. Läser du Svenska Dagbladet har du stött på honom; han skriver en hel del i den blaskan.

Jag kan inte se varför du inte skulle läsa den här.

Betyg: e e e e e

The White Concert (Tv-sänd konsert, 2008)

Tror det var '90 eller '91 som jag tjacka Beatles vita lp. På Sound de light i Linköping. Då var plattan således drygt tjuge bast.

Har aldrig spelat en lp så mycket. Den knockade mig totalt. Jag tyckte alla låtar var bra. På facebook kunde man nyligen, i nån aplikation, presentera fem skivor som betytt asmycket för en. Beatles vita skiva hade givetvis en självklar plats bland de fem på min lista, även om den i dag inte betyder lika mycket. Många låtar är faktiskt rätt kassa.

I november fyllde vaxet förti. Danskarna hade den goda smaken att uppmärksamma detta med en konsert. Den sändes i TV! SVT visade den i påskas.

Nu hade danskarna emellertid tabbat sig big time när det kommer till inramningen av hela spektaklet. Det gick av stapeln i, enligt den egna hemsidan, "denmark's most advanced concert arena." Beatles vita skiva har inget at göra i en flådig arena. Skivan är schizofren, spretig och inte alls polerad. En hel del heroin i studion. Klart de skulle smällt upp en scen på en gräsmatta i Christiania i stället.

Artisterna kom i huvudsak från Danmark, Sverige och Norge. Det var bara de svenska jag hade koll på. Eric Gadd. Bo Kaspers Orkesters. Daniel Lemma. Där har du nivån. Vita skivan har en aura av nu-skiter-vi-i-allt-och-flippar-ur-fullständigt över sig. I princip alla artister stod väldigt långt från den hållningen. Teiturs från Färöarna version av Mother Nature's son var det enda som höll måttet.

MTV-Ray Cokes var värd under aftonen och gjorde faktiskt ett strålande jobb. Han skämtade järnet med danskarna och deras osunda leverne. Han gjorde narr (på riktigt) av Yoko Ono. De vitklädda fyrtiotalisterna i publiken var dessvärre helt humorlösa.

Ett smärre antiklimax mao.

Betyg: e e


PS. Hela låtlistan, om du orkar läsa:

Back in the U.S.S.R." - Bo Kaspers Orkester (Sverige)"Dear Prudence" - Erann (Danmark)"Glass Onion" - Rita Eriksen (Norge)"Ob-La-Di, Ob-La-Da" - Julie Berthelsen (Grönland)"Wild Honey Pie" - The White Concert Band"The Continuing Story of Bungalow Bill" - Marie Frank (Danmark)"While My Guitar Gently Weeps" - The Storm (Danmark)"Happiness Is a Warm Gun" - Gavin DeGraw (USA)"Martha My Dear" - Christian Hjelm (Danmark)"I’m So Tired" - Poul Krebs (Danmark)"Blackbird" - Rugsted & Kreutzfeldt (Danmark)"Piggies" - Andre Pellegrini (Danmark)"Rocky Raccoon" - Daniel Lemma (Sverige)"Don’t Pass Me By" - Lars Lilholt (Danmark)"Why Don’t We Do It in the Road?" - Annika Aakjær (Danmark)"I Will" - Aura (Danmark)"Julia" - Michael Falch (Danmark)"Birthday" - Camille Jones & Karen Mukupa (Danmark)"Yer Blues" - Magtens Korridorer (Danmark)"Mother Nature’s Son" - Teitur (Färöarna)"Everybody’s Got Something to Hide Except Me and My Monkey" - Kira Skov (Danmark)"Sexy Sadie" - Eric Gadd (Sverige)"Helter Skelter" - The Sandmen (Danmark)"Long, Long, Long" - Peter Sommer (Danmark)"Revolution 1" - Outlandish (Danmark)"Honey Pie" - Cæcilie Norby (Danmark)"Savoy Truffle" - Claus Hempler (Danmark)"Cry Baby Cry" - Wildbirds & Peacedrums (Sverige)"Revolution 9" - Mike Sheridan (Danmark)"Good Night" - Caroline Henderson (Danmark)

There will be blood (Film, 2007)

En av nollsjus mest omskrivna rullar. Såg den först i går.

Det börjar fantastiskt bra. Första halvtimman är sävlig och i princip dialoglös. Det är 1800-tal och västern är verkligen vild och dess underjord oexploaterad. Vi får följa Daniel Day-Lewis som går från ensam, barskrapad oljeletare till storfräsare i branschen. Efter en timma har jag sett en vacker och spännade film om ett avgörande skede i värdshistorien. Jag lutar mig tillbaka och ser fram mot en fortsatt storslagen historialektion.

Dessvärre tonas oljespåret ner under de sista nittio minutrarna och filmen blir nåt sorts relativt ordinärt familjedrama.

Hade man haft mer fokus på oljan hade There will be blood i min värld möjligen kunnat förtjäna alla utmärkelser som haglat över den.

Betyg: e e e

Alan Kennedy, Newcastle

Månadens spelare #53

Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Min granne Totoro (Film, 1988)

Den japanske filmskaparen Hayao Miyazaki blev ju geniförklarad för några år sen när Spirited away kom. Inte så konstigt: karl är ju ett geni. Filmen har allt, samtidigt som den är helt obegriplig.

Numera kan man tjacka fyra av hans alster i nån sorts box. Jag gjordet för ett par veckor sen.

Ungarna ville först se filmen Totoro. Mycket längre kom vi inte. De vill bara se om den och om den och om den.

Jag ser precis vad de gillar: ett syskonpar har en fantasivärld med mysiga djur. Skön film för barn.

Själv har jag inget behov av att se den mer än en gång. Spirited away, däremot, vänder sig även till vuxna och den ska jag plugga in i dvd:n så fort tillfälle ges.

Betyg: e e e

Frida Hyvönen på Dramaten (Konsert, 2009)

Såg Frida Hyvönens dramatengig. Till och börja med rev hon av nästan hela nya skivan. I och med att den plattan är fantastisk är hon hemma redan där. Hon framför låtarna på sin flygel, kompad av en cellist (som då och då plockar fram en elbas) och en trummis. Ibland uppenbarar sig en trumpetare på scenen. De gör ett prima jobb. Trots att jag är lite svag för falsksjungning imponeras jag av Hyvönens röst. Utan att anstränga sig för fem öre sätter hon varenda sketen ton.

Scenbygget är en annan grej som imponerar. När jag var tio vek jag för första gången upp konvolutet till Kiss dubbel-lp Alive II. Liksom miljoner andra kids ramlade jag omkull av upphetsning: scenbygget var så-jävla-coolt. Sedan den dagen går jag igång på platåer på scenen.

På Hyvönens scen finns fyra stycken.

Nice.

I övrigt är hon underlig på ett skönt sätt. Tar omotiverade promenader på scen. Ramlar av pianostolen. Slår halvhjärtade slag på en gonggong.

Betyg: e e e e

Melodifestivalen 2009 (Tv-program, 2009)

Under mina år som punkare, för ett halvt liv sen, var Melodifestivalen Den Store Satan. Det där satt i länge. Numera tittar jag på stora sverigefinalen. Jag känner mig bara lite smutsig efteråt: på det hela taget brukar det vara en rätt underhållande tillställning.

Tre låtar var faktiskt bra: Carlione af Ugglas Snälla, Snälla, Agnes Love, Love, Love och (framför allt) Emilias You're My World.

Programledaren Petra Mede gör ett lysande jobb i Morgonsoffan. I Melodifestivalen är hon jobbig. Hon klämmer in skämt med skohorn, typ tre i varenda mening, vilket bara blir utmattande.

Überfinalen i Moskva skall jag försöka undvika: där har du en kalkonkavalkad som heter duga.

Betyg: e e e