Hannibal Rising (bok, 2006)

1975, 1981, 1988, 1999, 2006. Han är inte särskilt produktiv, Thomas Harris. Fem böcker har han knåpat ihop på drygt trettio år. Hannibal från ’99 blev mitt första Harris-inköp. Boken var en uppföljare till The Silence of the lambs som, filmatiserad, skrämde skiten ur mig vid nittiotalets början.

Jag älskade Hannibal. Den var fantastiskt välskriven, spännande och chockerande. En sån där deckare som inte går att lägga ifrån sig, som det heter. Huvudpersonen, Hannibal Lecter, är ju dessutom en av litteraturhistoriens obehagligaste karaktärer.

Därefter kastade jag mig över Röd Drake (åttioettan), där Harris introducerar Dr Lecter för första gången. Den har filmatiserats två gånger: ingen av filmerna är nåt att ha. Men boken. Uj, uj, uj. En av världens tre bästa deckare.

Sen gick det åtta år och man hade nästan glömt bort Hannibal. Då smyger sig plötsligt en ny bok om psykopaten upp i bokhandelshyllorna: Hannibal Rising. Klart jag köpte den. Här får vi följa ärkekannibalen i unga år, vilket jag tyckte lät rätt intressant. Harris lär ha fått galet mycket deg för att leverera ytterligare två Hannibalbärettelser. Det är tydligt att han numera skriver enbart för stålarna. Storyn är inte konstruerad på samma geniala sätt som tidigare. Jag tänkte här ta mig friheten att sammanfatta hela boken.

Hannibals lillasyster blir under WW2 uppkäkad av några utsvultna, Litauiska quisling-soldater. Hannibal växer upp i Paris, studerar kirurgi och tar reda på soldaternas identiteter. Barndomstraumat har förvandlat honom till första klassens monster. Han letar upp soldaterna en efter en och äter upp dem.

Jo, så simpel är storyn. Pang på rödbetan-hämd. Men, bortsett från den primitiva handlingen så är boken mycket välskriven. En stark trea kammar Hannibal Rising trots allt hem.

Betyg: e e e

Klimatsmart-din guide till en miljövänligare vardag (Bok, 2007)

Mänskligheten kommer som bekant att långsamt kvävas av CO2, samtidigt som vi drunknar i havsvatten. Om golfströmmen kukar ur kommer vi nordbor dessutom frysa ihjäl. Den här välskrivna och inspirerande boken kan få oss skjuta på domedagen till våra barnbarnsbarn istället för våra barnbarn. Läs den. Seriöst.

Betyg: e e e e e

Mel Holden, Sunderland

Veckans spelare #4
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje vecka presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten .

Musikåret 2007

Jo, det är som de säger: myspace har verkligen förändrat allting. Jag blev aktiv myspaceare januari 2007. För ett par år sedan kunde man, om man gav sig fan då det, ha rätt bra koll på musikutbudet. Numera mår man bara dåligt om man ens försöker. Loggar man in på myspace och rotar en stund hittar man alltid någon låt som får en att smälta fullständigt. Bra musik når alltid ut, heter det ju. Alls icke, säger jag. I vartenda uppkopplat land finns det oöverblickbart många, riktigt bra trubadurer, indietrios, soulorkestrar och blipblopsynthduos som lägger ut sina alster på www utan att vara i närheten av ett skivkontrakt. Dessutom kan man mejlväxla med dem! Oftast går det utmärkt att be om en hembränd cd:r.

Årets lista över de tjugo bästa låtarna blir således rätt brokig. En del skivbolagsartister, en del myspaceartister. Hade jag rotat ännu mer på myspace hade troligen listan sett annorlunda ut. Du kanske undrar hur i h-vete fyra låtar med Säkert! kan hamna på en årsbästalista. Vad kan jag säga? I must obey min hjärnas njutningscentra. De platsar definitivt här.

Vi tar den i omvänd brahetsordning:

20. My only inspiration – The Electric Pop Group

19. Sponsored by destiny – Slagsmålsklubben

18. Cheek to cheek – Sahara Hotnights

17. My love - Billie The Vision And The Dancers

16. Book cover – A Smile And A Ribbon

15. I am the white-mantled King - Cats On Fire

14. Music makes me sick – The Charade

13. Sanningsdan - Säkert

12. The opposite of Hallelujah – Jens Lekman

11. Pineapple Song – The Bosettes

10. Och jag grät mig till söms efter alla dar - Säkert

9. Summer's here – The School

8. As winter gives way to spring – Springfactory

7. Hopelessy devoted to you – The Spells

6. Almost left my boyfriend for his Casio – After School Sports

5. Det kommer bara leda till nåt ont - Säkert

4. Wild Rice - Summer Cats

3. Something in my eyes – Komon

2. Sipping on the sweet nectar - Jens Lekman

1. Vi kommer att dö samtidigt – Säkert

Islams vandringsman (bok, 1989)

Fick nys om en tjomme som skulle vara någon sorts muslimsk motsvarighet till Marco Polo. Ibn Battuta hette han och lär ha satt något sorts dåtida rekord i att färdas kors och tvärs över planeten. Herr Battuta företog sina resor under trettonhundratalet, och dikterade dina upplevelser för en spökskrivare. Hans skrifter föll i glömska och återupptäcktes först på artonhundratalet. På svenska kom äventyren senast 1989. Mumma, tänkte undertecknad, geografijunkie som man är. Boken hittade jag i en avlägsen del av bibblans magasin.

Det visade sig dessvärre vara hopplös läsning. Battuta var uppenbarligen någon sorts lyxlirare som bara skrapade lite på ytan på de kulturer han besökte. Boken består mest av redogörelser över hur den lokale überimmamen hade det ställt. Ibn är inte unik: upptäcktsresandes ögonvittnesskildringar av äldre datum är ofta sätt saggiga. Dessutom krävs det nog en viss vana om man skall forcera det minst sagt ålderdomliga språket.Kan ingen vass islamolog skriva nån populärvetenskaplig bok om Battutas flängande?

Orkade inte läsa klart Islams vandringsman.

Betyg: e e

Ian Callaghan, Liverpool

Veckans spelare #3

Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje vecka presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Cheming gum-samlarkorten .

Filmåret 2007

Tv:n står på. SVT visar just nu Guldbaggegalan. Nu blir det konkurrens av Eclecticum som skall kora årets filmer! Men, lita inte på min lista; har inte hunnit se så mycket. Blir kärvt att få till biobesök med småbarn. Är dessutom ingen nerladdare. Har inte ens hunnit se This is England som jag vet att jag skulle älska. Eller Last king of Scotland. Skandal, godammit!

Får helt enkelt bli en sketen fem-i-top över de filmer jag verkligen sett. I omvänd brahetsordning.


5. The Departed – Rätt spännande rulle om Bostons vita gangstahs. Jack Nicholson kan man lita på.

4. Simpsons- the movie – Ett super size- simpsonsavsnitt. Precis vad man alltid längtat efter.

3. Du levande- En Sånger från andra våningen-light. Precis vad man alltid längtat efter. Rolig är den också.

2. Pans labyrint – Oh, han är SÅ ond. Officerarn. Ondare än Hasse Alfredsson i Den enfaldige mördaren. En nyskapande och mycket vacker film.

1. Darling- En avlägsen släkting till boken Snabba Cash. Gripande skildring av den iskalla atmosfären runt Stureplan. Tragisk, komisk och genial debutfilm av Johan Kling. Michelle Meadows och Michael Segerström (han fick just en guldbagge) är så bra i huvudrollerna att det gör ont. Oväntat soundtrack.

Så där ja.

Jo: filmen Nunnan fick också bagge. I dokumentärklassen. Såg den när den gick på TV: den är årets dokumentär.

The School (konsert, 2008)

Såg den relativt nybildade septetten The School, från Wales, spela i England i somras. De rev av hela sin repertoar på sju-åtta låtar; samtliga fullkomligt bedårande. Efter spelningen köpte jag deras fyraspårs cd-r, och den var nog den skiva som snurrade flitigast i stereon under årets andra hälft. Det gick lixom inte att värja sig mot deras Beach Boysiga kompositioner.

Blev följaktligen lycklig som ett barn när jag såg att de skulle spela nästgårds: på Debaser Slussen. Var där i går. Konsertarrangören Svenska Musikklubben brukar vara pålitliga när det bokas band, men förbandet Idiot Kid var trista så att klockorna stannade. The School har numera något tiotal låtar på låtlistan, och nytillskotten funkar. Ingen skugga över Walesarna, men giget var sammantaget ingen fullträff. Ljudet var erbarmligt dåligt. Hörde mest elgitar och lite sång. Flickstackarn som lirade aukustisk gura hördes överhuvudtaget inte alls. Hennes körsång gick fram någorlunda, så att hon hade inte korsat nordsjön helt i onödan.

Dessutom hade jag högre förväntningar på publiken: inbillade mig att ett sådant här arrangemang attraherar musikälskare. Mellan låtarna blev det tyvärr tydligt att 50% av besökarna sket fullständigt i att det stod ett band på scenen. Sorlet var öronbedövande, trots att det bjöds på lite mellansnack.

I kväll spelar de i Götet med finfina A Smile And A Ribbon som förband. Hoppas att de har bättre tur med ljudet och att alla puckon håller sig undan.

Betyg: e e e

Phil Boyer, Norwich

Veckans spelare #2
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje vecka presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Zodiac (film, 2007)

Har alltid fängslats av seriemördarrullar. Dessvärre är det svårt att hitta riktiga fullträffar. Se7en och Lammen blev inte bara riktiga hittar, utan var faktiskt bäst i genren. Blev uppspelt när de positiva recensionerna började hagla över Zodiac. Fick tillfälle att se den först i går när grannen bjöd in på DVD-abend.

Var den bra då? Naaaah... Lite som JFK: bygger på ett verkligt, olöst fall. Skådisarna och dekormakarna levererar, men satiken vad det snackas! Folk lägger fram sina teorier hit och dit, men det händer inte mycket. Trälig pratfilm helt enkelt. Funkar nog i bokform.

Betyg: e e

Ps. Bonusrecension: Grannen är Lundell-komplettist och har köpt Uffes nya ofattbart stora box. Han bjöd på ett par smakprover. Det var skitdåligt. Ds.