Red road (film, 2006)

Glasgow är ju bland annat känt för att ha några vanvettigt nedgånga stadsdelar, där medellivslängden till och med överträffas av Etiopien.

Filmen Red road utspelar sig delvis i punkthusen i det supersjaviga området med samma namn (husen är fö Skottlands högsta byggnader).

Historien är en lågmäld, långsam och annorlunda thriller på temat hämnd och, trevligt nog, hopp. Andrea Arnolds långfilmdebut känns som en mix av något regissörerna Ken Loach och Michael Haneke gjort.

Såg den på svt häromdan.

Betyg: e e e e

NK News (tokig hemsida, 2005-)

Vet inte riktigt var jag ska börja när jag ska beskriva hemsidan NK News. För att överhuvud

taget ha en chans att begripa någonting måste man vara bekant med nordkoreanska statens nyhetsbyrå KCNA.

.

KCNA har monopol på all nyhetsrapportering i det hermetiskt slutna riket. Sedan 1996 har byrån en hemsida. Sidan är oerhört svårnavigerad och har en layout som för tankarna till www anno tidigt nittiotal.

.

Nyhetsvärderingen är rent orwellsk och samtidigt som man fasar över att landets 23 miljoner innvånare matas med sådan dynga kan man faktiskt inte låta bli att dra på smilbanden.

.

Dagligen presenteras 10-20 rubriker på vilka man kan klicka för att få en längre, eller kortare text. Strängt taget är det bara en handfull nyheter som återkommer om och om igen.

.

Dels är det alla floral baskets som antingen nedlagts vid monument, eller delats ut än hit, än dit mellan olika diplomater.

.

Dels visar man det massiva stödet regimen har runt om i världen genom att citera diverse framstående människors hyllningar av härskaren Kim Jong-Il. Bland annat förekommer svensken och Kim-fantasten Christer Lundgren som vi alla känner till (inte), 33 gånger i nyheterna. Har är ordförande i Svensk-Koreanska föreningen. När det svenska Kommunistiska Partiet (medlemsantal: 1500) gör ett pro-nordkoreanska uttalande blir det rubriker i KCNA.

.

Dels tokskäller man i nyhetsform på Japan, the US imperialists och the south Korean puppet warmongers (jo, länderna kallas oftast så (observera det gemena s:et i south!)).

.

De tre ovanstående nyheterna dyker i princip dagligen upp i olika former. När landet drabbas av en katastrof av globalt intresse rapporterar byrån ibland, ibland inte, ibland med flera dagars fördröjning och oftast med helt obetalbara formuleringar. Såhär lät en passage i sommarens nyhet där folket för första gången fick veta att landet drabbats av massiva översvämningar:

.

Not a small number of industrial establishments were damaged or flooded, inflicting an adverse effect on the economic growth and the people's living.

.

Kan verkligen rekommendera ett besök på denna nyhetsbyrås hemsida!

.

Nu till NK News.

.

Sidan har skapats av en anonym amerikansk tjomme som skulle lära sig att utveckla hemsidor. Enligt egen utsago hade han inte en susning om vad sidan skulle handla om. Han tog fasta på sin fascination av personkulter och det faktum att han ibland dumsurfade på KCNA.

.

Jänkarn hade noterat att KCNA-nyheterna inte fanns i något databas överhuvudtaget. Det går inte att söka artiklar på sidan. Detta blev alltså ett gyllene tillfälle att lära sig att göra databaser. NK News är alltså en databas med KCNA-material.

.

Men NK News-killen gillar även satir så man kan tillika hitta en KCNA hall of fame där den mest urspårade journalistiken från byrån finns listad.

.

Vi bjuds även på en KCNA random insult generator, en Gregorian - Juche Era [nordkoreas egen tideräkning] Conversion Tool och en massa annat smått och gott.

.

En hysteriskt rolig mischmasch-sida som i botten är djupt tragisk.

.

Adress: nk-news.net. Förväxla inte med nknews.org.

.

Betyg: e e e e e

The aquariums of Pyongyang (Bok, 2000)

Här på Eclecticum har vi nordkoreanska veckor! Denna bisarra statsbildning har alltid fascinerat mig (se mitt inlägg från 27:e augusti i fjol), men i och med fotbolls-VM (i vilket landet deltog för första gången sen 1966) drabbades jag av ren DPRK (som landet självt vill kallas) -feber!

Ett led i detta var att ett gammalt bokreafynd fick företräde i att-läsa-bunten.

The aquariums of Pyongyang utgörs av Kang Chol-Hwans levnadsöde, som han berättat det för den franske historikern och skribenten Pierre Rigoulot.

Kang Chol-Hwan föddes i Japan av koreanska föräldrar. Släktens matriark, farmodern, var övertygad kommunist. 1977 ansåg hon att den relativt välbärgade familjen borde flytta tillbaka till Kim Il-Sungs röda paradis. Regimen efterlyste rättrogna landsmän i exil som kunde delta i samhällsbygget.

Efter en lycklig, men kort tid i huvudstaden Pyongyang skickades pangtjong hela familjen till koncentrationslägret Yodok, utom farfader som skickades till det extra brutala lägret Senghori. Farfadern ansågs nämligen vara en utomordentlig säkerhetsrisk - han hade minsann egen bil (från väst dessutom - en Volvo) och, ju, en hel del pengar på banken.

Större delen av boken beskriver fasorna i lägret under de tio år familjen internerades där. Vi får även ta del av Kang Chol-Hwans år i Nordkorea efter frigivningen samt flykten till Sydkorea som gick över Kina.

Pierre Rigoulots är en kompetent skribent och Kang Chol-Hwans berättelse är gripande och gastkramande. Med tanke på att det i skrivande stund verkligen håller på att hetta till i Korea (sänkningar av Sydkoreanska militärbåtar, kärnvapenhot efter Sydkoreas och USA:s gemensamma militärövning etc) kan jag rekommendera att boken läses och att det sker nu.

Boken har ytterligare en dimension - sektvänstern ifrågasätter naturligtvis berättelsens autenicitet. Att Pierre Rigoulot var en av medförfattarna till Kommunismens svarta bok ger dem vatten på sin kvarn.

.

Låt oss anta att författarna saltat berättelsen så att bara hälften stämmer. Eller förresten: vi kan säga att de förvrängt verkligheten så att vi bara hittar en kärna av sanning på cirka 10 procent. Om det är så att bara en tiondel av boken beskriver de faktiska förhållandena i Nordkorea räcker det för att landet skall kvala in som en fasansfull terrorregim.

.

Betyg: e e e e

I'm not there (film, 2007)

En sån där film som legat på min personliga att-se-lista sedan den kom. I'm not there fick finfina betyg och handlar om den intressante Bob Dylan.

Såg den på tv häromsisten - det skulle jag inte ha gjort.

Att regissören Todd Haynes använde sig av sex olika skådisar för att gestalta trubadurens olika sidor ansågs vara fränt och bra. Resultatet blir bara larvigt och ofokuserat.

Dessutom är filmen mirakulöst tråkig. Var tionde minut kommer jag på mig själv med att dumsurfa på iphonen. Efter nån timma inser jag att jag måste kolla IMDb-appen (international movie database) för att se vem den där Haynes egentligen är.

Jag inser att jag faktiskt "sett" två av hans tidigare alster: bägge riktiga stolpskott. Velvet Goldmine, till att börja med, såg jag på bio 1998 taggad till tusen då den indirekt handlar om David Bowie. Somnade, inte av trötthet utan av tristess. 2002 års Far from heaven gick på svt för ett par år sen. Kanske inte riktigt lika akut tråkig, men den dröp av politisk korrekthet (kön, klass, ras, sexualitet - allt knögglades utan finess in med skohorn i filmjäveln) så att det faktiskt bara var att stänga av efter nån timma.

Nåväl, efter ett tag med iphonen som sällskap i tv-soffan (hustrun somnade för länge sen) slutatde filmen plötsligt.

Du bör inte se den.

Betyg: e

Ingen bor i skogen (tv-serie, 2010)

Medlemmarna i teatergruppen Klungan har två egenskaper som gör att deras humor blir bättre än någon annan svensk humor sedan nittiotalets mitt och Nile City. De är fenomenala skådespelare, och de är helt störda.

På deras myspacesida anges Barbro Lindgrens barnbokklassiker Loranga, Masarin och Dartanjang som inspirationskälla. Jag har just läst Lorangaböckerna för barnen och visst är de böckerna och klunganproduktionerna lika störda.

I Ingen bor i skogen gör de fyra medlemmarna i gruppen två figurer var, som glider in och ut ur olika rum, stöter på varann och interagerar. Resultatet blir obeskrivligt roligt.

Sista delen gick just på svt.

Betyg: e e e e e

Stornoway, Beachcomber's Windowsill (skiva, 2010)

Tycker du att Fleet Foxes fick oförtjänt mycket kredd för sin stämsångspop?

Tycker du att hypade efterföljarna Local Natives stämsångspop var riktigt undermålig.

Började du att, liksom undertecknad, tvivla på att musikerna som verkar i genren stämsångspop verkligen kan skriva riktigt fina, minnesvärda melodier.

Sluta tvivla - Stornoways nyutkomna fullängdare Beachcomber's Windowsill är en riktig höjdare! '

Betyg: e e e e

Arfon Griffiths, Wrexham

Månadens spelare #69

Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

South Africa 2010 official licensed sticker album (samlaralbum , 2010)

Det hör till god barnuppfostran att någon gång introducera fotbollsbilder för sina barn. Själv har jag ett par (nästan) kompletta album med engelska ligan från tidigt åttiotal. Det är en sk religiös upplevelse att nångång vartannat år, när man är på besök i föräldrahemmet, bläddra igenom samlingarna. Årets VM-album fick bli min sjuårings första kontakt med denna företeelse - och min egen comeback.

'

Albumet är gratis. En påse med fem hemliga bilder går loss på åtta spänn. VM är ett gigantiskt spektakel och ska man ha ett komplett album med alla 639 bilder får man punga upp 400 spänn och åtskilligt med tid för att trejda bort dubletter. Vår egen ribba lägger vi lågt - jag ser detta som träning inför EM i Polen/Ukraina 2012, där antalet lag dessutom är 16 i stället för 32.

'

Utöver spelarna (som presenteras med födelseort, dito datum, längd, vikt och klubbtillhörighet) kan man klistra in lagbilder, förbundsemblem, arenor och lite annat tjafs. En intressant detalj är att varje förbund presenteras med sin fysiska postadress.

'

Ett ofrånkomligt problem är att vissa stjärnor saknas, bla tysklands Thomas Müller som ju blev ett namn först i denna turnering.

'

Bortsett från att albumet är för omfattande har det alla nödvändiga ingredienser.

'

Betyg: e e e e

Mr Beans semester (film, 2007)

Under fotbolls-VM ger jag mig själv, liksom många andra, vetorätt över hushållets tv-tittande. Härom kvällen, vid den sena matchen, införde jag ett tillfälligt uppmjukande av den stenhårda regeln och tillämpade demokrati. Viss politisk stabilitet är ju något varje regim eftersträvar.

Mr Beans semester vann en jordskredsseger vid omröstningen av vad familjen skulle titta på.

Jag väljer att betrakta nederlaget från den ljusa sidan: har alltid tyckt att Mr Bean är en rätt skojig figur. Och, ja, filmen var riktigt tokrolig!

Faktiskt.

Betyg: e e e e

Wolverhampton team leaders

Oätt opp i kryllat #8

Näe vet ni vad!

'

Nu när det är semester och allt: ska vi inte publicera ännu en del i serien Oätt opp i kryllat?

Jamen det gör vi!

'

(Visste ni att Wolves är Robert Plants favoritlag? Kolla in http://www.the-football-club.com/famous-football-fans.html.)