Elliords himlar (bok, 2004)

Juli -00 fick jag syn på ryggen av boken Boring postcards i en engelsk bokhandel. Innan jag ens plockat ner boken från hyllan hade jag rankat den som en av mina favoritböcker.

Jag hade rätt: varje bild visar ett brittiskt vykort från förra seklets mitt plus minus ett par decennier. Varje bild är iögonenfallande glåmig: insidan av tunnlar, förskräckliga shoppingcenter, husvagnscampingar etc etc. En fröjd att bläddra i, mao.

Har sen dess stött på några svenska utgåvor i genren: Tråkiga vykort, Kitschiga vykort och Elliords himlar.

Lånade Elliords himlar från 2004 på bibblan först i går. De förra böckerna bygger på kort som någon helt ostrukturerat samlat på sig och osorterat tryckt i en bok.

Elliords himlar, å andra sidan, är en bok om vykortsfotografen Elliord Mattson (1905-1992) från Roslagen. Först får vi ta del av en kort med mycket ambitiös biografi om densamme. Bla intervjuas hans son. Därefter följer sida upp och sida ner med hans makalösa kort. Hans senare alster visar ett Sverige som försvann precis när mitt långtidsminne i barnaålder vaknade till liv. Hans tidigare visar ett Sverige jag såg när jag satt och bläddrade i mormor och morfars fotoalbum. Man blir lite rörd.

Betyg: e e e e e

Ultima Thule (bok, 2001)

STOR jäkla pjäs till bok som kom 2001. Författarna är de finska arktisofilerna Matti Lainema och Juha Nurminen. De har skrivit om samtliga viktigare upptäcktsfärder i de riktigt kalla delarna av planeten.

Den är heltäckande och späckad med sköna bilder och kartor.

Adlibris kallar den "eloge till de stora upptäcktsresenärerna". Kanske det kanske, men författarna drar sig inte för att omvärdera och lyfta fram mindre smickrande sidor hos sina hjältar. Nansen, Norges egen überhjälte, hade bara röta, menar de. Dansken Bering, var en klåpare. Svensken Andrae: sopa. Jänkaren Peary var en skitstövel som troligen inte ens nådde nordpolen.

En av de få där hjälteglorian inte lutar en grad är Nordenskiöld. Finne.

Hursomhelst: fantastiskt trevlig läsning. Har redan börjat spara i hop till de 630 kronor den kostar.

Betyg: e e e e e

Galago nr 95 (tidning, 2009)

Det ringde en lirare härom kvällen. En försäljare. Normlat sett brukar jag ovänligt och bestämt be dem undvika mig, men den här tjommen sade sig ringa från Galago.

Shoot, sa jag.

Hans uppdrag var att värva före detta prenumeranter. Tecknade man en prenumeration fick man en liten gåva.

Anledningen till att jag sade upp min prenumeration för nåt år sen var dels att tidningen förvandlades. Från att ha känts, och varit, rätt underground fick den plötsligt styva pärmar och man kunde på omslaget läsa "antologi för vuxenserier och illustrerade noveller". Lite för skitnödigt för att vara Galago, tänkte jag, som följt tidningen som först lönummerköpare och sen prenumerant sen sent åttiotal.

Dels tyckte jag att de där ultrarealistiska serierna där tecknarna ältade bla sin skoltid började kännas rätt uttjatade. Det kändes fräscht runt millenieskiftet, men efter år var jag minst sagt redo för nya grepp.

Resultatet blev att det till slut låg fyra-fem tjocka, olästa tidningar på nattduksbordet. Sånt är stressande - prenumerationen förlängdes icke.

Nu har man under det senaste året i media kunnat läsa att blaskan bytt format igen. Jag har inbillat mig att redaktionen i samband med detta skulle tänka lite nytt kring vilken typ av serier man tar in.

Jag tackade ja till prenumerationserbjudandet.

Tyvärr - inte en enda serie fick mig att känna sån där enorm läslust. Ett guldkorn fanns dock - geniale John Ajvide Lindqvist bidrog med en minimal, mycket bra horrorstory.

Har jag vuxit i från serier? Nope. Jag premmar på tidningen Rocky. Alla serier i den publikationen tycker jag håller mycket hög kvalitet. Sätter du en bok Stenmark, Berglin eller Stockholmsnatt i min näve så kan jag inte slita mig.

Skall det bli en förlängning av dennna prenumerationsvända vill det till att redaktionen tar in lite piggare och mer omskakande serier. Gärna någon rolig oxå.

Betyg: e e

Napoleon (Gig, 2009)

Var i London förra helgen. Googla runt på sköna indiesidor för att se om det vankades nåt omistligt gig. Det gjordet! Napoleon lira! Uppsalas skönaste ensemble!

Stötte på bandet på myspace för nåt år sen och blev helt jävla såld. Faktum är att jag skickade ett beundrarmejl. Jag skrev nåt i stil med att: sen ca 82 har soulvärlden inte lyckats klämma fram nåt vettigt. Ni är undantaget. Jag blev skakad och rörd av era låtar.

Haja! De hart! Kolla in deras myspacesida!

Nu skulle jag således få se dem live. I världens coolaste stad!

Sidan lovade reducerad entrekostnad om man stack en flyer i näven på personalen. Man kunde skriva ut en sådan på hemsidan. Fonky service! tänkte jag. Men här började problemen hopa sig. Checka http://www.staybeautifulclub.co.uk/eflyer.htm så fattar du. "We encourage: glitter, eyeliner, fishnets, latex, dandyism, androgyny (etc, etc). Dress up!"

Har varken fisknät eller latex hemma. Och hade jag det skulle jag falla på Ryan airs snåla bagagekvoter.

Fick alltså, mot vår vilja, hitta på nåt annat.

En bangad spelning är också en spelning, eller nåt...

Betyg: ?

Tony Brown, WBA

Månadens spelare #54
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Coraline (Film, 2009)

En kompis myglade in mig på en förhandsvisning av Coraline. Filmen bygger på en barnbok av engelsmannen Neil Gaiman. Boken kom 2002 och har fått en drös utmärkelser och fina recensioner.

Boken handlar om en flicka som är osedd av sina arbetsnarkomaner till föräldrar. Hon trillar in i en fantasivärld där hon träffar sina "andra föräldrar" som är perfekta men ändå jääääävligt skumma. Det blir kusligt. Sen blir allt bra.

Karaktärerna är fantastiska. Dockanimationerna är mer än fantastiska. Det är Nightmare before christmas-gänget som fått liv i dockorna.

Se den på bio. Bilderna som uppenbarar sig på stora duken lär man aldrig glömma.

Betyg: e e e e

Sleeveface (Bok, 2008)

Sleevface är en skön grej som uppfanns av ett par walesiska dj:s. Kolla in bilden till vänster så fattar du: man tar ett lp-omslag med ett nylle (eller annan kroppsdel) och placerar det framför sitt eget dito. Sen tar en kompis ett kort. Klart!

Dj:arna, Carl Morris och John Rostron, har en hemsida dit man kan skicka sina egna sleevefacear (sleevface.com). Nu har de bästa bilderna sammanställts i en bok.

Jag gillarn.

Betyg: e e e e

Arktis (Bok, 2001)

Sextionde breddgraden äger! Där ovanför hittar vi arktis (om man undantar de delar golfströmmen tinar upp). Det är ett i högsta grad ogästvänligt ställe, ändå har människor dragits till området. Dels ursprungsbefolkningen som redan för tiotusentals år sen slog fast att this is the place to be! Dels vikingarna som koloniserade Grönland år 986-typ 1400 (var de blev av är en olöst historisk gåta). Dels alla upptäcktsresande och nybyggare som i ett halv årtusende gett sig av dit i diverse ärenden (alla dog i början).

Sånt gör mig galen av fascination.

Den här boken är skriven av Torgny Nordin och han har gjort det mycket väl. Den innehåller ett gäng essäer varav de flesta avhandlar ämnen där verkligheten i högsta grad överträffar fiktionen. Bland annat får vi ta del av ödena de eskimåer Robert Peary (osympatisk gubbe som kom först till nordpolen) släpade med sig till New York som nån sorts kuriosa, gick till mötes. Vi får ta del av S.A. Andrées fatala ballongflygning till nordpolen, eller snarare räddningsexpeditionerna som skickades ut. De historiska tillbakablickarna varvas med hans egna observationer från tripper norröver.

Stilistiskt är Nordin mycket säker. Läser du Svenska Dagbladet har du stött på honom; han skriver en hel del i den blaskan.

Jag kan inte se varför du inte skulle läsa den här.

Betyg: e e e e e

The White Concert (Tv-sänd konsert, 2008)

Tror det var '90 eller '91 som jag tjacka Beatles vita lp. På Sound de light i Linköping. Då var plattan således drygt tjuge bast.

Har aldrig spelat en lp så mycket. Den knockade mig totalt. Jag tyckte alla låtar var bra. På facebook kunde man nyligen, i nån aplikation, presentera fem skivor som betytt asmycket för en. Beatles vita skiva hade givetvis en självklar plats bland de fem på min lista, även om den i dag inte betyder lika mycket. Många låtar är faktiskt rätt kassa.

I november fyllde vaxet förti. Danskarna hade den goda smaken att uppmärksamma detta med en konsert. Den sändes i TV! SVT visade den i påskas.

Nu hade danskarna emellertid tabbat sig big time när det kommer till inramningen av hela spektaklet. Det gick av stapeln i, enligt den egna hemsidan, "denmark's most advanced concert arena." Beatles vita skiva har inget at göra i en flådig arena. Skivan är schizofren, spretig och inte alls polerad. En hel del heroin i studion. Klart de skulle smällt upp en scen på en gräsmatta i Christiania i stället.

Artisterna kom i huvudsak från Danmark, Sverige och Norge. Det var bara de svenska jag hade koll på. Eric Gadd. Bo Kaspers Orkesters. Daniel Lemma. Där har du nivån. Vita skivan har en aura av nu-skiter-vi-i-allt-och-flippar-ur-fullständigt över sig. I princip alla artister stod väldigt långt från den hållningen. Teiturs från Färöarna version av Mother Nature's son var det enda som höll måttet.

MTV-Ray Cokes var värd under aftonen och gjorde faktiskt ett strålande jobb. Han skämtade järnet med danskarna och deras osunda leverne. Han gjorde narr (på riktigt) av Yoko Ono. De vitklädda fyrtiotalisterna i publiken var dessvärre helt humorlösa.

Ett smärre antiklimax mao.

Betyg: e e


PS. Hela låtlistan, om du orkar läsa:

Back in the U.S.S.R." - Bo Kaspers Orkester (Sverige)"Dear Prudence" - Erann (Danmark)"Glass Onion" - Rita Eriksen (Norge)"Ob-La-Di, Ob-La-Da" - Julie Berthelsen (Grönland)"Wild Honey Pie" - The White Concert Band"The Continuing Story of Bungalow Bill" - Marie Frank (Danmark)"While My Guitar Gently Weeps" - The Storm (Danmark)"Happiness Is a Warm Gun" - Gavin DeGraw (USA)"Martha My Dear" - Christian Hjelm (Danmark)"I’m So Tired" - Poul Krebs (Danmark)"Blackbird" - Rugsted & Kreutzfeldt (Danmark)"Piggies" - Andre Pellegrini (Danmark)"Rocky Raccoon" - Daniel Lemma (Sverige)"Don’t Pass Me By" - Lars Lilholt (Danmark)"Why Don’t We Do It in the Road?" - Annika Aakjær (Danmark)"I Will" - Aura (Danmark)"Julia" - Michael Falch (Danmark)"Birthday" - Camille Jones & Karen Mukupa (Danmark)"Yer Blues" - Magtens Korridorer (Danmark)"Mother Nature’s Son" - Teitur (Färöarna)"Everybody’s Got Something to Hide Except Me and My Monkey" - Kira Skov (Danmark)"Sexy Sadie" - Eric Gadd (Sverige)"Helter Skelter" - The Sandmen (Danmark)"Long, Long, Long" - Peter Sommer (Danmark)"Revolution 1" - Outlandish (Danmark)"Honey Pie" - Cæcilie Norby (Danmark)"Savoy Truffle" - Claus Hempler (Danmark)"Cry Baby Cry" - Wildbirds & Peacedrums (Sverige)"Revolution 9" - Mike Sheridan (Danmark)"Good Night" - Caroline Henderson (Danmark)

There will be blood (Film, 2007)

En av nollsjus mest omskrivna rullar. Såg den först i går.

Det börjar fantastiskt bra. Första halvtimman är sävlig och i princip dialoglös. Det är 1800-tal och västern är verkligen vild och dess underjord oexploaterad. Vi får följa Daniel Day-Lewis som går från ensam, barskrapad oljeletare till storfräsare i branschen. Efter en timma har jag sett en vacker och spännade film om ett avgörande skede i värdshistorien. Jag lutar mig tillbaka och ser fram mot en fortsatt storslagen historialektion.

Dessvärre tonas oljespåret ner under de sista nittio minutrarna och filmen blir nåt sorts relativt ordinärt familjedrama.

Hade man haft mer fokus på oljan hade There will be blood i min värld möjligen kunnat förtjäna alla utmärkelser som haglat över den.

Betyg: e e e