Interstella 5555: The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem (Film, 2003)

Daft Punks Discovery från 2001 är en av världens bästa skivor. Öppningssviten med låtarna One more time, Aerodynamic, Digital love och Harder, better, faster, stronger är rent ologiskt bra och jag lyssnar fortfarande på den. Ofta.

Skivan låg två år senare till grund för en animerad musikal: Interstella 5555: The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem. Filmen var ett samarbete med den japanske tecknaren Leiji Mutsumoto.

Fick tummen ur, och köpte den först nyligen, på Record Hunters skivrea.

En liten halvläcker bagatell skulle jag nog vilja kalla musikalen. Ett rymdäventyr om ett utomjordiskt popband. Målgruppen är barn och barnfilmsnostalgiker.

Inte ett måste, till skillnad från Discovery.

Betyg: e e e

A Camp, Colonia (Skiva, 2009)

Så här tänkte jag: Cardigans var ju rätt bra när de dök upp, under nittiotalets första hälft. För varje skiva blev de dock sämre. Deras senaste verk var ju rent bedrövliga.

A Camp var dåliga redan när de släppte sin debut 2001. Alla Nina Persson-projekt har säkert en negativ kvalitetskurva, tänkte jag. Således bör man nog undvika nya vaxet Colonia.

Jag hade fel! Colonia är klart bättre än debuten. Nicolai Dunger-duetten Golden teeth and silver medals är riktigt bra. De andra låtarna är helt ok.

Snittkvaliten landar på strax över medelmåttig.

Betyg: e e e

The Dark Knight (Film, 2008)

Den här var rätt trälig. Jag somnade. Frun oxå. Vi ville inte se hur filmen slutade dan efter. Hade lånat den på dvd alltså.

Jag har haft ashöga förväntningar på alla Batmanrullar, men blir oftast besviken. (NB: har ej sett Batman Begins). Läderlappen är när jag tänker efter en rätt trist superhjälte: Hulk och Spindelmannen är mycket coolare.

När jag ändå håller på att negga kan jag tillägga att hyllningarna av Heath Ledger (stjärnskottet som tog på sig träfracken strax efter inspelningen) tagit sig orimliga proportioner. Han blev geniförklarad för sin tolkning av Jokern; men håll med om att det krävs tämlingen ringa skåderspelarkunskaper för att gestalta en gläfsande lunatic.

Jag tycker istället vi skall minnas honom för hans insats som homofil cowboy i Brokeback Mountain (mycket, mycket bra film). Svårspelad karaktär som han satte som en smäck!

Han var en bra karl.

Betyg: e e

De andras liv (Film, 2006)

Nuförtiden ligger alla hardcore förtryckarregimer på tryggt avstånd: Nordkorea, Iran, Zimbabwe (även om text-tv idag deklarerar att Morgan Tsvangirai blivit premiärminister...).

Man glömmer ibland att det fanns en hel skrälldus ondskefulla riken bara på andra sidan Östersjön, tills alldeles nyss. Filmen De andras liv är en omskakande påminnelse. Den utspelar sig i åttiotalets DDR och vi får ta del av Stasis avlyssning av en författare.

Spänningen blir, som man säger, olidlig. Stasi är fyllt av sadistiska, gubbsjuka, karriärister men en av snutarna kommer på andra tankar.

Asbra.

Dessutom: när storyn verkar över följer nån sorts femtonminuters epilog som lyfter filmen ännu ett par snäpp. Fenomenal regidebut av Florian Henckel-Donnersmarck

Betyg: e e e e e

Solen i ögonen (Film, 2008)

Svt-play är kanske det bästa vi skattebetalare får för stålarna, efter skola, vård och omsorg. Det enda som rullar på burken numera är i princip Bollibompa och Playstation 2- spelen (e e e e e till svt-play, godammit).

Hursomhelst: låg i sängen och klickade fram svt:s dokumentär om Lars Winnerbäck på laptopen i går. Varför, kan man undra. Karln är ju som person erkänt ointressant. Därtill gör han ointressant musik. Men vi gick på samma gymnasieskola, så klart man blir lite nyfiken.

Det blev faktiskt riktigt bra tv om en kille som brejkat järnet och som är slav under jantelagen. Skön snubbe.

Kunde konstatera att han faktiskt släppt en del finfin musik även på den här sidan millenieskiftet. Har tidigare mest haft koll på hans två första plattor, vilka är snorbra.

Betyg: e e e e

Tintin, den kompletta guiden (Bok, 2005)

Mitt Tintinintresse har sedan mycket tidigt åttiotal alltid funnits. Det brukar blomma ut periodvis: i samband med stora tintinhändelser. Senast var det när böckerna släpptes i nyöversättning av Björn Wahlberg 2004-2005 och när Sjöhistoriska muséet i Stockholm hade en tintinutställning 2007. Nästa utblommning lär komma 2010, när de tre tintinfilmerna av Peter Jackson och Steven Spielberg börjar släppas (även om jag har rätt låga förväntningar på rullarna).

Tintin, Den kompletta guiden släpptes i Sverige 2005. Även denna översatt av Björn Wahlström. Det var mitt under eran då jag höll på att köpa på mig alla nyöversättningar av själva albumen, pallade faktiskt inte mer Tintin just då. Köpte den aldrig.

För ögonblicket är jag inne i en period då mitt tintinintresse går på sparlåga. Likförbannat slank den här ner i kassen vid mitt senaste biblioteksbesök. Boken är precis vad jag misstänkt: helt oumbärlig för en tintinofil. Tintins upphovsman Hergé är känd för sin minutiösa research inför varje album (de tidiga undantagna). I denna bok presenteras förlagor till personer och teckningar med rikliga kommentarer.

Jag läste bara kapitlena om de tre första albumena innan jag kom till insikt: tillbaka till bibblan med boken. Köp en egen.

Betyg: e e e e

Geoff Merrick, Bristol City

Månadens spelare #52
Den engelska fotbollsligan är världens skönaste. Varje månad presenteras en slumpmässig spelare från ligan säsongen 76-77, som han såg ut på Topp's Chewing gum-samlarkorten.

Flickan som lekte med elden (Bok, 2006)

Den här är betydligt pratigare än ettan (se recension 080818); större delen av handlingen är förlagd till kontorsmiljöer. Pratighet kan mycket väl funka i romaner, men oftast inte. Här har vi ett gränsfall. Ibland infinner sig ett visst läsmotstånd, vilket är katastrof i underhållningslitteratur. Dessa passager är dock inte så många.

Vidare är sidantalet ofantligt. Men han kunde ju skriva, Stieg Larsson.

Således: hade han rationaliserat bort cirkus tjuge procent av texthavet och bytt ut en del prat mot lite action hade vi fått en mycket läsvärd rackabajsardeckare!

Betyg: e e e

Filmåret 2008

Skulle jag kunna kora årets film 2008? Tjenare. Aldrig har ett år förflutit med så många filmer jag skulle vilja sett. Har inte hunnit snedstreck fått tummen ur.

Jag tänker på filmer som There will be blood, De ofrivilliga, Ping Pong Kingen, Lust Caution, Der Baader Meinhof Komplex, Burn after reading, Saw V, Quantum of solace, The Dark Knight och H:r Landshövding.

Ok: Cloverfield, Låt den rätte komma in och Wall-e var riktigt bra, men jag har en känsla av att jag skulla ranka Juno som årets film, om jag bara finge se den.

Musikåret 2008

Awrah! då är señor Eclecticum ute i kablarna igen!

Har inte blitt speciellt mycket kultur sen sist. Höjdpunkten var väl dokumentären om Ernst-Hugo Järegård som gick på SVT i mellandagarna. Såg även nån dokumentär om en ungersk bedragare. Snorbra.

Köpte ett Playstation 2 till kidsen. Till mig själv blev det spelet Resident Evil 4 - ett fräsigt, och faktiskt rätt kusligt blåsa-huvet-av-zombiesar-spel.


Då börjar vi väl beta av 2008-summeringarna, då. Inleder med de tio bästa låtarna.

1. Dirty Dancing– Frida Hyvönen
   
2. Allt skrivs om- Vapnet
   
3. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger – Håkan Hellström
   
4. I never said I was brave - Joel Alme
   
5. 17 år - Veronica Maggio
   
6. Viva la vida – Coldplay
   
7. Tiger mountain peasant song - First aid kit
   
8. Såg aldrig dig- Vapnet
   
9. Det rör inte hjärtat- Vapnet
10. Dance With Somebody - Mando Diao
    
    

Svenskdominansen är liksom i fjol förkrossande. Enda undantaget är fulbandet Coldplay som faktiskt lyckades få ur sig en osannolikt bra poprökare. First Aid Kits bidrag är upplysningsvis en cover av en Fleet Foxes-låt. De är jänkare. Britterna The Ting Tings var rätt nära en placering med låten That’s not myname.

Att recensionsblogga är skitkul, men under årets första månader tänkte jag omprioritera bland mina intressen. Blir dessvärre endast nåt inlägg i veckan till att börja med. Veckens spelare blir Månadens spelare.

God fortsättning!